Fredrik Sjömark arbetar som chef för kriminalunderrättelsetjänsten i Norrbotten och har i egenskap av polisrådgivare bott och arbetat i Kenyas huvudstad Nairobi.
Med en skräckblandad förtjusning flyttade han tillsammans med sin familj, frun Nina och barnen Ella och Joel Sjömark.
Polisväsendet i Kenya skiljer sig från det svenska polisväsendet. Attityden och handlingssätten är annorlunda och även så vilka resurser som finns att tillgå. Fredrik Sjömark beskriver att det finns stora militäriska drag hos den kenyanska polisen. Alla går omkring med en AK47:a, men nästan ingen har papper och penna.
- Vi har visat skillnaden mellan att vara en polis och att vara en security guard, förklarar han.
Han berättar att en del av utbildningen som anordnats har pekat på hur viktig dokumentation är för polisens utredningsarbete. Därför tar han upp att bristen på papper och penna bör åtgärdas.
Våldsamt val
Valet i Kenya i slutet av 2007 ligger till grund för uppdraget. Fredrik Sjömark förklarar att valet medförde oroligheter, våldsamma situationer och det var många människor som dödades vilket polisen inte kunde handskas med. Därefter utlystes hjälp till reform av polisväsendet. Och det är där Fredrik Sjömark kommer in i bilden genom uppdrag till Sida och rikspolisstyrelsen.
- Det handlar om ett stort behov av resurser och utbildning, säger han.
Tidigare har Pitebon Anders Danielsson, avdelningschef för polismyndigheten i Norrbotten, verkat som särskild rådgivare i omorganisationen.
Genom uppdraget har flera utbildningar samt studiebesök ordnats för den kenyanska polisen i Sverige sedan starten 2010.
En del av reformen har varit att implementera närpolisstationer och i staden Kikuyu har en verksamhet uppförts som ett pilotprojekt. Ett projekt som har visat sig varit lyckat, förklarar Fredrik Sjömark och berättar att befolkningen i staden ser en förändrad attityd hos poliserna.
- Det är saker som gör att man blir varm i hjärtat.
Skolgång för barnen
Även fast familjen har bott i ett annat land måste det bildas en vardag även där. Barnen har studerat i Svenska skolan i Nairobi. Första året på gymnasiet för Ella Sjömark och sjunde klass för Joel Sjömark.
- Det var jättebra. Jag har vunnit mycket på det, bara att jag vågade flytta till ett nytt land, säger Ella Sjömark.
Innan avresan var hon dock inte helt säker, men hon ska ha sagt: "Jag ångrar mig nog om vi inte gör det, så vi gör det".
Nina Sjömark har engagerat sig i volontärarbete för att hjälpa barn för att de ska kunna gå i skolan. Där har hon fått ta del av en helt annan verklighet när det kommer till barnen som vill gå i skolan men som har sådana begränsade resurser. Hon visar ett foto från resan på ett skjul där det trängs många barn.
- Det är ett av de finare klassrummen, säger hon.
- Vi har skänkt pengar för att de ska kunna bygga nya klassrum, vi har också byggt toaletter till dem och gett dem skolmaterial.
Kulturella skillnader
Sittande hemma vid köksbordet berättar Nina Sjömark om de kulturella skillnaderna hon upplevt. Som hur extrema skillnader det kan vara i landet när det kommer till fattiga och rika och hur de har mött kontrasten mellan stadsmiljö och landsbygd. Eller när det kommer till polisens verksamhet då det finns många polisstationer som inte har polisbilar.
- Det är problematiskt att om jag blir anhållen för något, då vill polisen ha skjuts av mig till polisstationen, säger Nina Sjömark som exempel.
Fredrik Sjömark ska resa tillbaka och sammanställa en studie där syftet är att bygga ett långsiktigt utvecklingsarbete mellan svensk och kenyansk polis. Resten av familjen stannar hemma där vardagen börjar komma åter.
- Det är skönt att vara hemma, fast jag saknar Kenya redan, säger Nina Sjömark.