När lax- och öringsmolt (fiskungar) vandrar ut ur älven och vidare mot havet behöver de hjälp att ta sig förbi vattenkraftverket i Sikfors.
Redan 2003 tittade forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, och Chalmers på utvandringar och strömningar vid kraftstationen i Sikfors. 60 laxsmolt och 20 havsöringssmolt utrustades med små sändare i magsäcken innan de släpptes uppströms kraftverket.
Forskarna kunde se ett tydligt mönster i utvandringen. I princip alla de fiskar som vandrade ut gick genom turbinerna. Hur stor del som dog var svårt att veta, men resultaten visade på vikten av att det installerades en smoltavledare.
2010 tog forskare på avdelningen för strömningslära vid LTU fram en smoltavledare som ska guida ytvatten och smolt mot en säkrare väg nerströms.
– Vi lägger ut den varje år för att få de här laxynglena som ska ta sig till havet och växa upp. Man lägger ut en hög hockeysarg kan man säga, för att styra fisken mot utskovet som det heter. Där spills det vatten förbi anläggningen, så då åker de här småfiskarna förbi anläggningen och kan ta sig till havet, säger Per Forsberg, ansvarig för vattenkraftverksamhet på Skellefteå Kraft.
Man lägger ut det när det är en viss temperatur i vattnet.
– De vaknar till liv när det är 8-10 grader i vattnet. Då börjar de känna att de vill till havet. För att det ska ta sig förbi stationen och inte hamna i turbinerna, och för att det ska gå fortare förbi anläggningen så att de inte tas av fåglar och gäddor och liknande, så försöker man styra de så de snabbt kommer ut.