Jodå, regattan gick bra och piteseglarna visade framfötterna på mer än ett sätt. Under första dagens långsegling kom de fyra första båtarna i mål från Piteå. Även andra och tredje dagen gick fint och det blev totalsegrar för Felgood i klass ett och Daniel Sällströms Festina i tvåan.
Heja Piteå segelsällskap.
Annars var den stora snackisen på bryggan onsdagens banbeskrivning. Hade pitebåtarna seglat rätt bana eller inte? Självklart hade vi gjort det. I kappsegling gäller det att läsa på sin läxa, och det skall göras innan tävlingarna. Känner man till sina rättigheter och skyldigheter har man ett försprång gentemot de som kommer sämre förberedda.
Det här gäller ju i stort sett det mesta här i livet. Eleven som kommer oförberedd till sitt prov går det sällan bra för, den som inte kollat lyktorna på bilen innan besiktningen får tveklöst åka tillbaka och betalar man inte in skatten går det förr eller senare åt skogen. Fast det där sista vette tusan om det alltid stämmer.
Vi läste i alla fall in oss på hur banan skulle seglas och följde sedan den beskrivningen till punkt och pricka. Men det fanns ytterligare en prick som arrangörerna och de lokala seglarna tog för givet skulle rundas. Grejen var bara att den inte nämndes i den officiella banbeskrivningen.
Enkelt, det som inte finns räknas inte.
Skulle Ingemar Stenmark ha rundat en sista pinne strax innan mållinjen om den inte ingick i banan bara för att den möjligen gällde året innan? Knappast. Vi behöver inte fördjupa oss i det rabalder som följde seglingarna men naturligtvis fick vi i slutändan rätt eftersom rätt alltid är rätt så länge det är rätt. Rätta mig om jag har fel, vilket jag inte har.
Väl hemma på ön eldar vi bastu och vinkar tillbaka till de många glada människorna som i gassande sol passerar i sundet. Undrar bara vilka de är? Förr kände man igen de flesta motorbåtarna men numera är det knepigare. Ungefär som med moderna bilar. Säkert bättre på många sätt men samtidigt mer slätstrukna och likformade. Här får den gode läsaren däremot gärna rätta mig då jag inte är riktigt säker på att jag har rätt. Bilar saknar jag nämligen helt intresse för.
Vi har gotlänningarna på besök och runt deras ö saknas i stort sett skärgård. Därför packas picknickkorgen och vi seglar ut i Piteås arkipelag. Min gode vän – som för övrigt är rektor - konstaterar snabbt att när man är ute med båt smakar maten bättre, kaffet är godare och man är inte ens bakis efter gårdagens kräftskiva. Visst är det så. Vi seglar vidare och förtränger att på måndag börjar ett nytt arbetsår. Camilla kollar då i ett obevakat ögonblick sin hippon-nippon-telefon och upptäcker ett mail från chefen. Öppna inte! Skriker jag med panik i rösten, men det är för sent. Brevet är trevligt i tonen och vi inbjuds till ett nytt läsår med start på … onsdag. Va, inte måndag? Nästan en hel veckas segling till? Känns som att vinna på travet.
Ohoj.