En som gärna lyfter på hatten för personnumret är Jonas F Ludvigsson. Han är barnläkare och professor i klinisk epidemiologi vid Karolinska institutet och Örebro universitetssjukhus och en av Sveriges främsta experter på nationella hälsoregister.
– Personnumret är väl värt att fira eftersom det är själva nyckeln som gör att vi fullt ut kan dra nytta av vår folkbokföring. Jag jobbar själv inom vården och där är personnumret en förutsättning för att kunna följa upp och remittera patienter, för att en patient inte ska dubbelbehandlas, och så vidare. Dessutom är det en åldersmarkör – eftersom det ju säger hur gammal någon är.
Egentligen, säger Karin Wegfors, statistiker som arbetar med registret över totalbefolkningen vid Statistiska centralbyrån, är det två jubileer som bör uppmärksammas. Dels det niosiffriga personnumret, som lanserades 1947, dels det tiosiffriga som introducerades 20 år senare och som alltså fyller 50 år i år.
– Då lade man till en kontrollsiffra, som är den tionde och sista siffran. Den räknas fram utifrån de andra siffrorna och kan användas för att se att man registrerar rätt personnummer. Om man fyller i fel så stämmer inte kontrollsiffran, säger hon.
Hålla ordning
Sverige har en lång tradition av att hålla ordning på sina invånare. Till en början var det kyrkans uppgift och de äldsta bevarade kyrkböckerna är från början av 1600-talet. Inte minst husförhörslängderna var viktiga där alla invånare i församlingen skrevs in familjevis. I slutet av 1800-talet kom de snarlika församlingsböckerna. Parallellt fanns även mantalsskrivningen för att driva in skatt och 1947 lanserades alltså det system där varje invånare fick ett eget, helt unikt, nummer.
I det tiosiffriga personnumret utgörs de sex första siffrorna av födelsetiden (år, månad och dag). Sedan följer ett tresiffrigt födelsenummer följt av en kontrollsiffra.
Den näst sista siffran i personnumret avslöjar könet. Jämna för flickor och udda för pojkar. Till en början sade födelsenumret även något om födelseorten. 001–139 för Stockholms län, 140–159 för Uppsala län, och så vidare. I Norrbotten har nummersersion varit 890-900. Men från och med 1990 tilldelas födelsenumret slumpvis ur en serie som är gemensam för hela landet.
Numren tar slut
Systemet med personnummer innebär att det finns 999 födelsenummer för varje dag, samtidigt som det föds cirka 300 barn per dag i Sverige. Numren borde alltså räcka mer än väl, men för vissa dagar har de redan tagit slut.
– Det är framför allt första januari och första juli för vissa år på 1960-talet, säger Ingegerd Widell, verksamhetsutvecklare på folkbokföringen på Skatteverket.
Anledningen, berättar hon, är att ovanligt många personer som kom till Sverige från länder som Irak eller Syrien tycktes vara födda dessa dagar, eller rättare sagt: det var dessa dagar som fanns registrerade i deras officiella handlingar.
– Det är ju ingen som tror att det föds barn bara två dagar per år, men i vissa länder var det vanligt att uppge att barnet var fött antingen första januari eller första juli, säger Ingegerd Widell.
Lagen blev tvungen att ändras och från 2009 är det möjligt att tilldela personnummer som inte baseras på den faktiska födelsedagen.
Används över allt
I dag genomsyrar personnumret hela samhället och underlättar (eller krånglar till) vardagen för miljontals svenskar. Inte minst företag använder numren för att hitta ”rätt” kunder.
TT: Bör man ändå vara försiktig med att lämna ut sitt nummer?
– Man bör utgå ifrån att myndigheter och företag kan hantera personnummer i sina IT-system, men att exponera sitt personnummer i sociala medier eller i andra sammanhang ska man undvika, säger Ingegerd Widell.
Liknande system finns i flera andra länder, men enligt Ingegerd Widell är Sverige och de andra nordiska länderna unika så till vida att vi har ett och samma nummer i samtliga system och att användningen av detta nummer fått sådan spridning.
– Jag tror inte vi eller andra myndigheter skulle klara oss utan det, säger hon. (TT)