Renskötaren Jakob Nygård, ordförande i Sirges sameby, har fått ta emot ett stort antal samtal från upprörda husägare i Rosvik.
– De vill inte att renarna ska vara på deras tomt, och det vill inte vi heller. Det är ingen som vill bli uppringd och utskälld. Sedan finns det en djurhänsyn. Vi vill inte att de ska fastna i fotbollsmål som finns i närområdena eller bli skrämda ut på vägarna. Vi försöker få tillbaka renarna till skogsmarken, men det tar en stund, säger Jakob Nygård.
Enligt honom innebär snöbristen att det är svårare att samla renarna.
– Renen har mat, så det är bra. Men när det gäller att hålla renarna borta från tomterna är det försvårande.
Ulf Andersson vill att renskötarna patrullerar vägarna och ser till att renarna flyttas från tomterna snabbare. Men enligt Jakob Nygård är det inte så enkelt.
– När man jobbar med renar så måste man börja från ena hållet. Det går inte stå i mitten och jobba bort dem. Man kan jämföra det med att ösa ur en båt. Det spelar ingen roll hur mycket man öser om man inte sätter dit pluggen.
Jakob Nygård berättar att han försöker förklara för de ringer – men att det är svårt.
– Det är inte så lätt att förklara renskötselmetoderna i ett telefonsamtal på fem minuter samtidigt som vi flyttar med renarna och försöker få bort dem från tomterna.
Bybor menar att de ringer till samebyn, men att det är svårt att få tag i er?
– Vi är ute i skogen och kör skoter när vi jobbar. Det är inte alltid så lätt att höra telefonen, säger Nygård.
Sirges sameby är en fjällsameby med åretruntmarker i Jokkmokks kommun. Vinterbetesmarkerna sträcker sig ned till kusten och Jakob Nygård konstaterar att renskötarna behöver använda området i Rosvik.
– Betesmarkerna är så trasiga på grund av den aggressiva skogspolitik som är nu, så vi måste sprida ut renarna från fjällkanten hela vägen ned till kusten. Man kanske inte tänker på skogsbruket när man bor vid kusten, men allt har en påverkan.