En grävmaskin står uppställd intill E4 vid den södra infarten till Rosvik. På platsen råder för tillfället 30 kilometer i timmen och farthinder i form av tvärslagda gula upphöjningar är utlagda på vägen. Grus och sten som grävts upp vid infarten plattas till med en padda. Klockan är 15.45 en onsdag eftermiddag och i en strid ström passerar bilar och lastbilar. Vissa håller hastighetsbegränsningen, andra inte.
– Det kommer bilar och lastbilar hela tiden och fort går det. Jag pratade lite med vägarbetarna och de var helt förfärade över hur mycket trafik det är här. Det har hänt så många olyckor i den här korsningen, några av dem dödsolyckor. Det måste bli bättre.
Orden kommer från Rosviksbon Gösta Öhman. Han har i många år kämpat för att den södra infarten till Rosvik ska bli trafiksäkrare. Löften har getts om att "nästa år" ska det göras men gång på gång har det skjutits upp. Men så plötsligt i år dök vägarbetarna upp, berättar Gösta Öhman, och nu byggs det för fullt.
– Jag har hållit på med den här korsningen i många år. För några månader sedan gav jag alla handlingar och skrivelser jag samlat på mig till en annan som fick fortsätta kampen. Jag hade gett upp.
Men nu är han glad att det händer något. Det ska monteras två fartkameror i väntan på att korsningen görs om helt. Något som kan dröja i flera år.
– Det här är en första hjälp som jag hoppas ska bli en förbättring. Jag är glad att de har satt igång och jag hoppas det här leder till att folk inte blir ihjälkörda.
Otaliga är de gånger som Gösta pratat med Trafikverket om korsningen. Många möten har hållits och löften har avlagts. Men enligt Gösta har det varje gång kommit något emellan. Oftast har Trafikverkets pengar tagit slut.
– En gång sade de att det inte gick att göra något för att de inte ägde marken på platsen. Men se det gjorde jag och jag erbjöd dem marken gratis, bara de fixade korsningen, men det hände ändå ingenting. Prat om marken blev det också när den lilla insticksvägen byggdes, den som man kör in på om man kommer från Luleå och ska in i Rosvik södra. De erbjöd mig några ören per kvadratmeter men det bjöd jag på. Jag bryr mig inte om några pengar, bara man kan rädda människor, säger Gösta Öhman.