Personalen tycker inte att det är försvarbart att lägga ner ett väl fungerande äldreboende. De beskriver en känsla av otrygghet, maktlöshet och besvikelse.
– Det är tråkigt om en hel arbetsplats i en liten by försvinner, det är många arbetstillfällen och i en by borde något sådant här finnas. Jag tycker att det är hemskt, säger Britt Eriksson, undersköterska natt.
Personalen anser att det är omänskligt att göra besparingar på vård och omsorg.
– Många av de som bor här har bott här väldigt länge och har familj på gångavstånd. De kan träffas ofta och det här är det de känner till, säger Cassandra Edman, vårdbiträde, och fortsätter:
– Våra boende, även fast de är dementa, kan gå ut och gå för att de känner igen miljön. De har friheten att gå ut själv, att kunna gå ner till Coop och handla självständigt. De flesta vet vilka som bor här så vi har inte enbart stöttning från boendet, det är också utomstående i byn som hjälper till så att de kan göra saker mer självständigt vilket kan leda till att de får mer livskvalitet.
Vad ser du för risker om de behöver flytta?
– Jag ser en risk att det är många som kommer insjukna snabbt på grund av att de blir väldigt instängda, de får mindre möjligheter att kunna vara självständiga, säger Cassandra Edman.
Har ni hört reaktioner från boende?
– Ur ett medicinskt perspektiv ser vi till exempel att en patients ångestproblematik, som har varit kvitt det länge, börjar uppträda. En annan patient vill knappt kliva upp ur sängen. Vi har några lite mer adekvata patienter och där märks det extra tydligt, säger Elina Dejke, distriktssköterska och fortsätter:
– De som är äldre och inte lika adekvata har anhöriga som uttrycker stor oro, de tycker inte att det känns humant att flytta en 100-åring. Det innebär oftast en ökad påfrestning för en äldre människa att flytta.
Personalen uttrycker att flytta åldringar oftast innebär att de tappar livslusten och i värsta fall avlider, de klarar inte av omställningen och tappar sin trygghet.
De ser framför sig att ett nedläggningsbeslut kommer påverka stress och psykisk ohälsa för personalen. De uttrycker att de tappar motivationen att jobba med det de tycker är viktigast.
– Många blir nästan deprimerade. En arbetsgrupp som fungerar så bra splittras och var hamnar våra gamla? Det känns tragiskt, säger Britt Eriksson.
Cassandra Edman berättar att det är många som ser Rosågränd som ett andra hem.
– Det är inte bara vi i personalen som har blivit väldigt nära, det är även boende och personal. Att förlora både kollegor och de boende är som att förlora sin andra familj. Vi som jobbar här investerar så mycket tid och energi i det här boendet och vi försöker verkligen få dem att må så bra som möjligt här, säger hon.
Hon fortsätter:
– Vi kämpar jättemycket och det jobbigaste är nog att politikerna inte kollar på det också. Det finns boenden i Piteå kommun där det är brister och kaos. Varför inte stänga ner dem i stället för ett som fungerar riktigt bra och som är så viktigt för byn.
Personalen fick reda på förslaget i tidningen.
– Jag tycker att det är förkastligt att vi får veta saker som ska hända oss personal och boende i tidningen. Att inte vi får veta det först så man är beredd på vad som händer, säger Britt Eriksson.
Sven-Gösta Pettersson, ordförande i socialnämnden, säger att de ska utreda om Rosågränd kan omvandlas till trygghetsboende.
Så här säger Cassandra Edman om det:
– Förra året försökte de stänga ner hemtjänsten och det är i huvudsak hemtjänsten som har hand om trygghetsboende. Det är lite ironiskt att de ska satsa på den igen. Byn fick kämpa för att ha kvar hemtjänsten så de verkar vända kappan efter vinden.
Hur ser ni på er framtid inom yrket?
– Jag tror inte att det är problem för oss att få ett jobb, men om man vet att det ska stänga kommer alla att söka sig härifrån. Vem ska de ha kvar tills det ska stänga. Man tänker på de gamla, men man tänker på sig själv också, säger Britt Eriksson.
De tror att det finns en risk att personal byter yrke.
– Det är många som har olika funderingar och det finns en oro i gruppen, säger Britt Eriksson.
Det är många Rosviksbor som jobbar på boendet och att börja pendla ser hon som en försämring.
– Det blir besvärligt och det är inte heller miljövänligt om 20–25 stycken ska börja pendla in till stan i stället för att vara kvar här i byn, säger Britt Eriksson.
– De som inte har körkort drabbar det hårt, säger Cassandra Edman.
Eva Börjesson Öman, socialchef i Piteå kommun, säger att de tar personalens oro på allvar och att processen med en flytt kommer att ske i dialog med alla berörda. Hon tydliggör att det här beslutet inte är något de vill, men att de är tvungna för att hålla sig inom budgetramen
– Jag har full respekt för att det är svårt och komplext att genomföra en sådan här förflyttning och det är jätteviktigt att det sker på ett respektfullt sätt. Vi ska planera så att det blir så bra som möjligt för alla berörda.
Ser ni någon risk att personalen kommer att byta arbetsgivare?
– Det finns risker med allt, men vi är jättemåna om att kunna erbjuda bra alternativ till de som eventuellt behöver röra på sig. Vi värnar om att behålla alla medarbetare, säger Börjesson Öman.