Under de nio månader på rull körde famljen 1 500 mil. Så här såg de ut när de precis kommit till Rosvik för ett år sedan. (Arkivbild)
För ett år sedan träffade Piteå-Tidningen familjen Dabbs på parkeringen utanför Folkets hus i Rosvik, där de bodde i sin husbil. När coronapandemin stängde gränserna förra våren blev familjen nämligen fast i Sverige.
Ursprungligen kommer Julian, Gemma, Indie och Jojo från Sydney, men senast de hade en fast adress var det i London. För att bryta av vardagen med långa dagar och mycket stress bestämde sig familjen för att ta en paus. De köpte en äldre husbil och planen var att bila genom Europa.
Men ju längre hemifrån de kom, desto svårare blev det att åka tillbaka.
Därför bestämde sig Julian och Gemma och deras barn för att bosätta sig i husbilen. Under nio månader hann de besöka de flesta av Europas länder. Julian arbetade på distans och Gemma hemskolade döttrarna, som även hade lärare via skolor i England och USA.
De befann sig på genomresa i Sverige när gränserna stängdes. Av en slump stannade de till i Rosvik – och blev förälskade i byn.
– Människorna var så vänliga. Det var första gången på resan som vi blev bemötta så fint. Grannarna kom över med mat och barnen fick kompisar att leka med på en gång. Vi blev mottagna med sådan värme och kände att det var exakt det vi letat efter hela tiden, säger Julian.
"När vi hade resandet som livsstil var det inga problem att bo i husbilen, då var det ett äventyr. Nu när nästa äventyr var att flytta in i huset blev väntan tuff", säger Julian.
Efter någon vecka på parkeringen i Rosvik fick de möjlighet att hyra ett hus i byn under sex veckor, innan det skulle användas under sommaren. Eftersom de inte fick napp på sina förfrågningar om annat boende var det återigen husbilen som gällde.
– I samma veva fick vi reda på att man fortfarande kunde ta bilfärjan till Tyskland. Vi bestämde oss för att göra det och sedan bila genom Frankrike och ta färjan över till England. Det var dags för oss att packa ihop våra saker i London och ta med dem till Sverige, säger Julian.
Under den intensiva resan hände en hel del.
Bland annat fick de erbjudande att köpa huset de nyss hyrt.
De fick också veta att Gemma väntade sitt tredje barn.
– Resan hem blev tuff. Jag mådde väldigt dåligt i graviditeten, samtidigt som vi var tvungna att ta oss till Boden för att ansöka om nya visum, säger Gemma, som håller den sovande sjuveckorsbebisen Leah i famnen.
Med mindre än en dag till godo klarade familjen av strapatsen. Nu återstod drygt en månad i husbilen innan de kunde flytta in i sitt efterlängtade hus.
– Det kändes som en lång sommar på bilparkeringen. När vi hade resandet som livsstil var det inga problem, då var det ett äventyr. Nu var nästa äventyr att flytta in i huset och därför blev väntan tuff, säger Julian.
Indie håller lillasyster Leah och berättar att hon förstår och pratar svenska, men att det är svårare att läsa.
Indie, som nu är 10 år, och Jojo, som är 8, går skola i byn. Något de längtat efter sedan förra våren.
– Jag förstår nästan all svenska och kan prata bra, men det är lite svårare att läsa, berättar Indie som är glad för att familjen bestämt sig för att stanna.
När familjen bodde i husbilen saknade hon kompisar att leka med.
– Nu kan jag cykla till mina kompisar utan mamma eller pappa. Det gillar jag. I vinter har vi åkt mycket madrass och nu brukar vi gunga och prata, säger Indie som planerar för en framtid i Rosvik.
Hennes föräldrar konstaterar att det hade blivit svårt att fortsätta resa i takt med att döttrarna blir äldre.
– De behövde vänner och vi upplever att skolsystemet här är det bästa vi varit med om. Barnen får också en helt annan frihet här. Varken i Australien eller England har det varit ett alternativ att själv kunna gå eller cykla till en kompis. Det skulle vi aldrig kunna ta ifrån dem nu, konstaterar Julian.
Hemma blir det mest engelska, men storasystrarna pratar svenska med sju veckor gamla Leah.
Julian och Gemma Dabbs med barnen Indie, Jojo och Leah blev fast i Rosvik när gränserna stängdes på grund av pandemin. Nu har de rotat sig i Sverige och stortrivs i villan, som givetvis ligger i Rosvik.
Själva kämpar Julian och Gemma med språket. De förstår det mesta men pratar mestadels engelska.
– Eftersom jag jobbar hemifrån och Gemma är föräldraledig med Leah tränar vi inte nog mycket på svenskan, men planen är såklart att vi ska lära oss. Vi har tänkt stanna i Sverige i minst fem år för att få svenskt medborgarskap. Vi vill också jobba och betala skatt i Sverige, för att betala tillbaka för allt vi redan fått ta del av, säger Julian.
För att ytterligare komma in i gemenskapen hjälper han bland annat till med att dra skidspåren i byn.
Familjen har köpt skoter och båt och planerar för tältäventyr i närområdet.
Familjen Dabbs har rotat sig i Rosvik, men tycker det är tråkigt att deras familjer i Australien inte kunnat träffa den nya familjemedlemmen.
Husbilen är på förvaring, men kommer att få asfalt under hjulen till sommaren.
– Det enda som är svårt i dagsläget är att vi inte får träffa våra familjer i Australien. Eftersom gränserna är stängda har de fortfarande inte fått hålla i Leah och vi vet inte är det kommer att bli. Det känns sorgligt, säger Julian.
Men ett nytt långäventyr i husbilen säger varken Julian eller Gemma nej till.
– När Indie och Jojo har flyttat hemifrån kanske vi kan göra samma äventyr med Leah som vi gjort med dem. Vi får se. Sverige kommer i alla fall alltid att kännas som hemma, säger Julian.