Efter 10 års politiskt käbbel kunde Rosviks kyrka invigas
Det var heta debatter och en hel del vånda som föregick beslutet kyrkopolitikerna i Norrfjärdens församling tog för 30 år sedan, att bygga en kyrka i Rosvik. Även dåvarande biskopen i Luleå stift, Stig Hellsten, hoppade in i debatten om kyrkobygget. Det tog dock fem år, från beslutet, innan kyrkan kunde invigas i september för 25 år sedan.
Kyrkan i Rosvik tillkom efter många års politiskt käbbel i Norrfjärdens församling. Därmed hade också socialdemokraterna i området infriat ett gammalt vallöfte. (Arkivbild)
Foto: Hans G Pettersson
läget i församlingen bidrog till en något annorlunda lösning till
finansiering av bygget, sedan beslutet om igångsättning skjutits upp. Först 1983 kom det förlösande beslutet om igångsättning.
Det av kommunala Stiftelsen Hyresbostäder ägda August Larsson & söner fick i uppdrag att uppföra kyrkan för en kostnad av runt fyra miljoner kronor. En stark pådrivare till det beslutet var dåvarande ordföranden i Hyresbostäder, Börje Lindh, Rosvik.
I affären ingick att församlingen hyrde kyrkan under fem år, från och med den 1 juli 1984. Därefter skulle församlingen köpa byggnaden.
Samtidigt klubbades ett för den tiden smått unikt samnyttjande-
avtal mellan Svenska kyrkan i Norrfjärdens församling och EFS missionsförening i Rosvik. Kyrkan blev därmed en "stiftelsekyrka" i dubbel bemärkelse.
Den 2 september 1984 invigdes kyrkan av biskop Olaus Brännström, efter 10 års politiskt käbbel. Han såg bygget som ett tecken på att tidigare rätt kylslagna relationer mellan Svenska kyrkan och EFS var på väg att tina upp mer och mer.
Det var i slutet på 1970-talet som Socialdemokraterna i församlingen på allvar aktualiserade frågan om kyrkbygget i Rosvik. Frågan blev faktiskt för Rosviks del så angelägen att vid kyrkofullmäktigevalet, som ägde rum 1979, Socialdemokraterna kraftigt ökade sin röstandel i byn och därmed även gav partiet majoritet i kyrkofullmäktige.
Lyssna på folket
Innan beslutet om kyrkobygget togs var debatten stundvis ganska het i församlingen och i de politiska instanserna. När beslutsfattarna i slutet av mars 1979 kom in på upploppet fanns det två förslag, en kyrka i Evangeliska Fosterlandsstiftelsens regi och en där Svenska kyrkan skulle vara ensam ägare av bygget, i enlighet med en tidigare inlämnad Socialdemokratisk motion.
Biskop Hellsten såg också helst att kyrkan tog hand om, förvaltade och ägde en framtida kyrka.
Som ett kuriosum kan nämnas att kyrkofullmäktigemötet inleddes med att dåvarande ordföranden Ingvar Andersson (S) läste "Ett kinesiskt slagsmål" vilket handlade om personer i häftig dispyt och om att elda upp sig, där han för övrigt även berörde de kristna slagsmålen.
Den ovissa utgången inför den omröstningen blev den gången en seger för Socialdemokraterna, att Svenska kyrkan skulle stå som ägare. Mot beslutet markerade Centerpartisterna Olof R. Carlsson och Ebba Jonsson samt Kristdemokraternas representant Margot Bylund sitt ogillande genom att reservera sig.
- Vi måste lyssna på folket i Rosvik. Vi sitter inte här för självändamål utan är satt satta att bevaka folkets intressen. Vi måste respektera vad våra väljare sagt, anförde bland annat Åke Lundström (S), Sjulsmark i debatten.
Det förslag EFS presenterade kring en om- och tillbyggnad av befintligt bönhus argumenterades det också flitigt kring. Ett förslag som för övrigt 1978 förkastades av den socialdemokratiska före-ningen i Rosvik, som dock uttalade stor tillfredsställelse över viljan till samarbete mellan kyrkan och EFS.
- Det har ofta varit kiv och strid när en kyrka skall byggas och så är det tydligen också denna gång, konstaterade vid det mötet den socialdemokratiske veteranen Bror Carlsson.
Däremot var de anställda inom Norrfjärdens kyrkoförvaltning emot en samarbetskyrka.
- Vi anser att det kyrkliga arbetet i Rosvik blir allt för EFS-betonat och kommer att förlora den "Öppna kyrkans" karaktör, framhölls i ett uttalande undertecknat av komminister Ege Eghammar.
- Ett bönhus sparar inte miljoner åt skattebetalarna som EFS-arna själva gått ut med och påstått. Vackra ord som inte har någon täckning, framhöll Gunvor Sandqvist (S), Rosvik. Axel Karlsson (S), Kopparnäs undrade varför det skulle hållas så hårt kring ett gammalt hus, om man ville eftersträva tidsenliga och lättarbetade lokaler.
Inte eniga om tagen
När det gällde kostnaderna för ett gammalt hus kom också centerpartisten Ivar Öström, Trundön med ett erkännande.
- Det blir större kostnader reparera gamla hus.
Såväl kyrkoherde Eskil Granström (S) som Eugen Nilsson (S) Rosvik var rädda för att EFS skulle bli för trångt, med tanke på begränsade expansionsutrymmen, och att man senare skulle tvingas ut på annat ställe. Dock hade kyrkoherde Granström vid en tidigare röstning i kyrkorådet sagt ja till att EFS skulle få presentera ett förslag till kyrkolokal i Rosvik.
- Mitt ställningstagande innebär inte att jag utan vidare accepterar EFS-förslaget, påpekade dock Granström senare.
När Granström för övrigt talade vid invigningen 1984 såg han Rosviks kyrka, med Svenska kyrkan och EFS tillsammans, som ett hopp för framtiden
Stöd för ett bygge i kyrkans regi hade också getts av centeravdelningen i Rosvik.
I debatten kring kyrkan i Rosvik kan konstateras att kyrkorådet och kyrkofullmäktige tidvis inte var eniga om tagen, med följd att det blev flera turer i ärendet. Där kyrkorådet till slut fick böja sig för vad kyrkofullmäktige beslutat.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!