De är inte biologiska bröder, men utseendemässigt skulle man kunna tro det. Nioårige Emanuel och 13-årige Jocke spelar gärna biljard ute på altanen eller hoppar på studsmatten tillsammans.
- De gillar verkligen varandra, fann varandra direkt, säger Jessica som är Emanuels mamma och flyttade till Rosvik för att bli sambo med Jockes pappa Micke.
Det var för tre år sedan och Emanuel skulle börja ettan. Under sexårsverksamheten i Skellefteå hade det varit tufft, men när skolan satte in en personlig assistent förbättrades situationen.
Kaotisk situation
- Vi ville även att han skulle få en personlig assistent här i Rosvik och personal från skolan i Skellefteå ringde dem och förklarade läget, men i Rosvik ville de ändå försöka utan först, berättar Jessica och dukar fram kaffe och kakor ute i solen.
Hon berättar att det fungerade i två veckor, sedan blev situationen kaotisk. Andra lösningar testades, men fungerade inte heller.
- Jag pluggade till undersköterska då och skolan ringde hela tiden och ville att jag skulle komma och hämta Emanuel, till sist så uttryckte han själv att: "Livet är inte värt att leva - att gå på den här skolan". Då kände jag att jag ville hålla honom kvar hemma hela tiden, men samtidigt har han ju skolplikt.
Emanuel var ledsen
Någonstans i kaoset kom förslaget om en plats på Tallbackaskolan.
- Vi visste inte riktigt vad det var för någonting och kände oss arga och besvikna, vi ville ju att det först skulle sättas in en assistent och sedan göras en utredning. Emanuel var också ledsen och arg, han kände att han inte var mycket värd, säger Jessica.
Ljusare tillvaro
Ryktesvägen fick de dock hör att det var en "fin skola" - och ganska snart började tillvaron ljusna.
- Till en början var det jobbigt även på Tallbackaskolan, Emanuel var stöddig, gapade och skrek, men i dag är det inte alls så och han är mycket gladare. När han kom till skolan kunde han varken läsa eller skriva, men efter tre-fyra månader kunde han båda delarna. Nu sitter han still och jobbar, räcker upp handen när han behöver hjälp och väntar på sin tur i lugn och ro.
Tufft år
För Jessica har det varit en "tufft år" - hon har pluggat till undersköterska samtidigt som hon nästan haft daglig kontakt med Tallbackaskolan kring hur det går. Praoat på skolan en vecka och tillsammans med Micke haft mängder av föräldrasamtal med skolans personal.
- Men det har fungerat klockrent för Emanuel och personalen är verkligen bra på att få alla elever att hålla sams. Det är mycket aktiviteter utomhus, alla är med ute på rasterna och man åker på läger tillsammans. Det är verkligen bra för elevernas självförtroende - självförtroende de sedan har med sig hela livet.
Personlig assistent
Emanuel går fortfarande på fritids i Rosviks på eftermiddagarna och har fått en personlig assistent där som det fungerar bra med, bland de forna klasskamraterna är han omtyckt.
Alla barn är dock inte snälla och Jessica tycker det är tråkigt att sonen inte får en andra chans. I dagsläget känns inte Rosviks skola som ett alternativ när han ska skolas ut.
"Vi är så glada"
- Vi vill inte att han ska falla tillbaka till det som varit igen, det känns för osäkert. Vi är så glada över att ha fått en helt ny, gladare pojke!
Emanuel är nu också utredd och det har konstaterats att han har adhd (läs mer i faktarutan), i dag får han medicin för det (Concerta) - något som också bidragit till förbättringen.
Han kan fokusera på ett helt annat sätt.
Jessica menar att det handlar om att skapa en tillvaro av trygghet och förberedelser för att sonen ska må bra.
- Det krävs betydligt mer av en förälder till ett barn med adhd. Jag kan aldrig bara säga att: "Nu åker vi in till stan" - då slår han bakut. Men i dag kan vi faktiskt gå på stan tillsammans, det fungerar jättebra!