Rosfors ägare skulle ställas vid påle med halsjärn för att skämmas

Det utspelades en hel del kring Hammarsköld, som även styrde och ställde över Skultuna bruk i Västmanland.Framförallt hans järnbruksplaner i slutet av 1840-talet, och några år in på 1850-talet, vilka berörde Piteåbygden Hammarsköld hade etablerat kontakt med kungahuset och fick möjlighet att förvärva kungliga domäner i Norrbotten.
Om Hammarskölds affärer kunde norrbottningarna läsa i den i Piteå utkommande tidningen Norrbottens-Posten för att där senare konstatera att hans industriimperium föll ihop som ett korthus. Det blev konkurs liknande senare tiders Kreuger-krasch. Totala skuldbeloppet uppgick till närmare 1,3 miljoner riksdaler riksmynt, med runt 600 fordringsägare. En av fordringsägarna var den världsberömda sångerskan Jenny Lind. Störste fordringsägare var det kungliga hovet.
I januari 1850 rapporterade tidningarna att Hammarsköld hanterade odugliga sedlar som prånglades ut på olika platser, bland annat i Piteå. Dessa sedlar ställde sedan till oreda i handeln.
Det ena följde på det andra. Hammarsköld anklagades för trolöshet mot borgenärer och fick en dom över sig. Gjorde konkurs och flydde från Sverige 1849.
I april 1850 rapporterades att Hammarsköld försatts i konkurs och dragit med sig Rosfors bruk i fallet. Han efterlystes som förrymd gäldenär. Rykten gick att han försvunnit till Amerika och där etablerat sig som tobakshandlare i Charleston och även som ridlärare i New York.
Skroderade vilt
Tidningen Härnösands Posten hade dock nåtts av underrättelsen att Hammarsköld drev en snus- och cigarettbod i Charleston.
- Sanningen härav har red. nyss fått bekräftad av en aktad och tillförlitlig man som under halvannan månads vistelse i Charleston i februari och mars detta år ofta hade tillfälle vara tillsammans med Hammarsköld. Boden, som förestås av en svensk gosse vilken genom en längre vistelse i Amerika inhämtat språket, lärer emellertid inbringa föga. Hammarsköld tycks var vid gott mod, skroderade vilt och brett och sysselsatte sig i övrigt med intet utan gick och väntande på ankomsten av det fartyg med järnlast som han, innan sitt avvikande expedierade från Stockholm och för vilket han uppgjort många planer, rapporterade tidningen.
Det fanns uppgifter att Hammarsköld skulle ha medfört en större penningsumma vid flykten från Sverige.
- Beloppet lär inskränka sig till några tusen dollars varmed han i de södra staterna i Unionen ej komma långt.
Carl Wilhelm Hammarsköld var en tid engagerad i järnbruksverksamhet i såväl Copperville som i Spring Hill Forge i Nord Carolina. Driften skötte han åt de skotska ägarna, tillsammans med sonen Carl Jacob.
I september 1850 meddelar Svea hovrätt att Hammarsköld är offentligen efterlyst som en bedragare.
- Såvida den äldre riddersmannen ännu har kvar en skymt av skam lärer han väl alltså nu mera svårligen kunna återkomma även om regeringen skulle bevilja den av honom sökta lejden, skriver Norrbottens-Posten.
Kungen vilseledd
Tidningen berättar att Hammarsköld beviljat alla då anställda förvaltare vid de svenska egendomarna hälften av deras innevarande lön i pension.
Men "hast du mir gesehen", påpekar tidningen och berättar vidare om en av förvaltarna i vars magasin hittades 20 skeppspund järn, som inte blivit upptagna i inventarieförteckningen.
- Snart rapporterade den samvetsgranne Hammarsköld till kungen att förvaltaren velat bestjäla kungen på nämnda järnparti vilken rapport även hade till påföljd att den arme mannen miste sin pension.
Förvaltaren ville rättfärdiga sig genom att söka företräde hos kung Oscar I, men avvisades till en början med "snäsningar".
- Vad en sådan penningmänniska som Hammarsköld sagt ansågs naturligtvis fullt tillförlitligt, inflikar tidningen i en kommentar.
Till slut fick den utpekade förvaltaren möta kungen och bevisade att han var oskyldig. Kungen gav honom då löfte om såväl pension och förvaltaren erhöll dessutom i handen 300 riksdaler banco.
-Vi har anfört detta såsom ett nytt bevis både på Hammarskölds lättsinne och hur H.M. Konungen ständigt och jämt vilseleds av sin omgivning, framhåller tidningen.
Skämmas på torg
1851 får allmänheten veta att fordringarna i Hammarskölds konkurs uppgick till 3,8 miljoner riksdaler och att inget ombud från verket var närvarande vid auktionen av Rosfors bruk, som ägdes till hälften av Hammarskölds konkursmassa.
I december samma år finns en artikel i tidningen om rymlingar i Amerika. Där förutom Hammarsköld även berättas om Carl Jonas Love Almqvist och publicisten Johan Sandvall, samtliga efterlysta för oegentligheter.
I december 1853 meddelar Svea hovrätt dom i Hammarsköldsmålet, där Carl Wilhelm Hammarsköld anses skyldig som bedräglig gäldenär
Enligt domen skulle han ställas vid påle med halsjärn, på allmänt torg i två timmar, för att skämmas. Därtill arbeta på någon av statens fästningar i två år. Vidare finns antecknat att Hammarskölds namn, brott och straff skulle antecknas på en tavla på pålen.
Hammarsköld återvände aldrig till Sverige för att avtjäna sitt straff. Han dog 1860 i USA.