Café Tre startades för sju år sedan. Lina Vikberg, Johanna Berggren och Lina Tjernlund ville använda sin kreativitet och bakglädje till att ordna ett mysigt fredagskafé med hembakt fika och musikuppträdanden.
Genom åren har de fått hjälp av fler vänner och nu har Viktoria Berggren, Emma Dahlbäck, Hanna Dahlbäck, Sofia Johansson och Julia Lundberg anslutit för att summera kafétiden.
Hemma hos Lina Vikberg i Roknäs lyser tända ljus upp den mörkfrostiga höstkvällen. På bordet står tekopparna uppradade tillsammans med omsorgsfullt upplagda kex, röror, ostar och päron.
Den första tiden höll Café Tre till i Djupvikskyrkan, men rätt snart blev lokalen för liten och det populära kaféet flyttades till Storstrand.
– Vår tanke med att skapa en mötesplats uppfylldes verkligen. Många återkommande gäster har visat sin uppskattning och det känns som att det blivit ett slags vardagsrum för ungdomsgäng, äldre personer, vuxna och deras barn. Själva har vi också haft jätteroligt under kafékvällarna, säger Lina Vikberg.
– På responsen förstår vi att det inte riktigt funnits något likande alternativ i Piteå, säger Emma Dahlbäck.
De har aldrig gjort särskilt mycket reklam för sina arrangemang, men besökare har ofta kommit tillbaka, gärna med några fler vänner som hakat på.
– Sedan har det alltid varit några som följer med musikerna för att lyssna. På alla kvällar har det varit något nytt ansikte, säger Lina Vikberg.
.
Varför väljer ni att sluta?
– När vi började var flera av oss mammalediga och det var roligt att ha ett projekt utanför hemmet. Det fanns gott om tid att planera, baka och fixa med extra detaljer. På själva kafédagen träffades vi flera timmar innan, dekorerade klart bakverken och gjorde fint i lokalen. Men med fler barn och heltidsjobb, där vissa av oss jobbar både kvällar och helger, finns inte samma tid längre. Därför väljer vi att sluta med flaggan i topp, säger Emma Dahlbäck.
Genom åren har vissa kafékvällar haft speciella teman. Rosa bandet är kanske den enskilda kväll som samlat in mest pengar.
– Men bröstbakelserna, som var vanliga prinsessbakelser med rosa marsipan och ett geléhallon på toppen, blev inte superpopulära. Nästan ingen vågade ta av dem, skrattar Emma Dahlbäck.
Ett annat tema som vännerna minns med värme är bröllopskvällen, som innefattade en halvtimmes visning av fikabordet innan försäljningen startade.
Musikerna har uppträtt gratis och ljudteknikern Adrian Bolin har ställt upp utan ersättning i flera år. Allt överskott från kvällarna har skänkts till olika välgörande ändamål. Även vinsten från receptboken "Med en smak av himlen" har gått till olika projekt.
Vilka minnen lyser då starkast? Lina Vikberg kommer ihåg en kylslagen februarikväll.
– Det var minus trettionio grader när jag skulle åka hemifrån. Min bil startade inte, men någon av de andra hämtade upp mig. Vi trodde inte att det skulle komma någon, men tänkte att vi ändå kunde ha en mysig stund. Djupvikskyrkan blev full med folk och då kände vi att kvällarna verkligen fyllde en funktion, säger hon.
Sofia Johansson minns en kafékväll då fikabrödet sålde slut ovanligt snabbt.
– Till slut rotade vi i frysarna för att kunna tina upp något. Några personer från Boden kom sent och då fanns det bara några syltkakor kvar, säger hon.
Ett strömavbrott är en annan händelse som sticker ut.
– Vi hade hunnit brygga två kannor kaffe när strömmen gick. Det blev en mysig kväll, vi tände massor av ljus, folk köpte drickor när kaffet tog slut och musikerna spelade akustiskt, säger Lina Vikberg.
Medan hon serverar mer te enas vännerna kring det rymliga bordet om att det är gemenskapen, glädjen och alla människor som betyder mest.
– Vi tar också med oss att man kan starta med en liten tanke, men vågar man testa kan den leda till något som är stort och värdefullt för många. Det är fantastiskt, säger hon.
Vad kommer ni att sakna?
– Alla planeringsträffar, de har varit jättehärliga. Jag gillar att man kan maskera en tjejkväll med ordet "planering", skrattar Hanna Dahlbäck.
– Ja och vem ska nu äta upp allt som man bakar, funderar Johanna Berggren.
Hur blir den allra sista kvällen?
– Vi tänker oss ett slags "best of". Flera musiker som uppträtt genom åren kommer tillbaka och även fikabordet kommer att innehålla en del favoriter, vi vill visa på bredden och göra lite extra av allt, säger Lina Vikberg.
– Vi vill också få en chans att tacka alla, säger Johanna Berggren.
.
Totalt har kvällarna samlat in ungefär en halv miljon kronor. På sistone har överskottet sparats på hög och under den sista kvällen avslöjas vart pengarna ska gå. Välgörande ändamål både på lokal, nationell och global nivå är ledorden.
Och på sätt slutar Café Tre på samma sätt som det började.
Med omtanke, värme och gemenskap.