På fettisdagen 2010 fick Titin återse sin son. Återföreningen ägde rum i vänthallen på Luleå airport. Hon såg honom komma gående från planet när allting plötsligt blev svart.
– Jag svimmade. Jag kunde inte förstå att det verkligen var min son som kom till mig efter alla år, säger Titin Johansson.
Den osannolika historien tar sin början i Indonesien där Titin växte upp. När hon var 14 år gammal träffade hon en man från Frankrike som hon inledde en relation med. I fyra år höll han henne instängd i ett hus där han misshandlade och våldtog henne och när hon var 18 födde hon ett barn. En dag tog mannen sonen med sig för att lämna på dagis. Men det gjorde han inte, istället tog han sig till Madagaskar där han gömde sig med sonen.
– Jag försökte hitta dem för att få tillbaka mitt barn men det var omöjligt.
Mörka dagar följde där Titin inte vet hur hon lyckades överleva. Efter många månader träffade hon en man från Piteå. Hon flyttade med honom och efter något år föddes sonen Alexander.
Hoppet om att återfinna sin äldsta son levde alltjämt. Hon fick hjälp med efterforskningar av en vän men utan framgång.
– Det gick inte att få fram någonting via myndigheterna, säger Titin som trots motgångarna aldrig slutade att försöka.
Några dagar före jul 2009 inträffade något oförklarligt.
– Jag blev väckt på natten av en person. Det här spöket eller anden sade åt mig att leta efter min son på Facebook. Jag som egentligen inte kan datorer satte mig upp och lyckades skapa ett användarkonto. Jag sökte på hans namn och fick upp en lista på 500 personer men när jag såg pokémonkortet som låg som profilbild kände jag i hjärtat att det var min son.
Titin skickade en vänförfrågan som han accepterade och hon började skriva meddelanden.
– Jag vågade inte säga vem jag var utan sade att jag var en god vän till familjen. Jag frågade vad hans pappa hette och om han hade halvsyskon. Allt stämde. Jeff bodde då i Frankrike hos en faster.
På morgonkvisten skrev Titin att hon var hans mamma. Då blockerade han henne.
Det visade sig att Jeff blivit misshandlad och vanvårdad av sin pappa så till den grad att myndigheterna omhändertagit honom och placerat honom hos fastern. Hon hade försökt hitta Titin men pappan hade sagt att hon var död.
Fastern hade tagit god hand om Jeff och när hon gick med på att låta Titin träffa honom under en vårvecka 2010 var lyckan total. Tillsammans med en kusin reste Jeff, då 14 år gammal, till Luleå flygplats där han fick träffa sin mamma.
Det blev en omtumlande vecka och när Jeff reste tillbaka till Frankrike ville Titin inget hellre än att träffa honom igen.
Nästa gång han kom till Piteå var det för att stanna – för alltid.
– Jag hade inte förstått det men fastern lämnade över allt ansvar på mig där och då och jag var överlycklig.
Men tiden som följde var inte problemfri.
– Vi kände inte varandra och talade inte samma språk.
Men mor och son kämpade på. Han berättade för henne om pappan och hur han slagit honom och tvingat honom att bo på balkongen, innan han blev omhändertagen och placerad hos fastern där han bodde i två år innan Titin hittade honom.
– Det var svårt att höra honom berätta att han blivit behandlad precis som jag.
I dag är livet gott för familjen. Jeff, som nu är 25 år, hyr ett hus i Sjulnäs inte långt ifrån Titin som bor i en villa tillsammans med man och fyra barn.