Det hör inte till vanligheten att ett så saktgående fordon som en epa (A-traktor) lyckats ta livet av en minst 200 kilo tung älg. Men det hände Elis Määttä, 16 år, sent under måndagskvällen.
Elis har precis gått ut nian. Till hösten börjar han flygteknikerutbildning vid Luleå gymnasium.
Han äger en Nissan Kingcab, en av de mer populära A-traktorerna. Den går maximalt 33 kilometer i timmen eftersom den är försedd med elektronisk spärr.
– Jag köpte den före jul. Jag och pappa har byggt flaket och satt in den hatthylla man måste ha för att begränsa utrymmet i baksätet, berättar Elis Määttä.
Nu står epan hemma på gården vid Kringstorpsvägen i Roknäs med krossad framruta och plåtskador på front och dörr. Ett resultat av måndagskvällens smäll med en vuxen älg.
Frågan inställer sig hur en så långsam bil som en epa lyckas knäcka en älg så pass att den avlider.
Han berättar:
– Jag och en kompis hade varit i Älvsbyn och körde förbi Sikfors och sedan den gamla vägen mot Långnäs. När vi hade kört en kilometer efter grusvägen upptäcker jag en älg som kommer från höger och kutar över vägen. Jag valde att inte bromsa utan hann köra runt den, säger Elis Määttä.
Han förklarar att älgen inte sprang så fort. Det gjorde däremot den andra som dök upp. Det fanns nämligen en älg till med i bilden.
– Den kom i full fart från höger och jag hann inte väja undan. Den hoppade rakt in i framrutan samtidigt som min kompis tvärdrog i handbromsen.
Elis Määttä tappade styrfästet på bilen men hann svänga lite till vänster och det gjorde att älgen fångades upp av höger dörrsida.
– Sedan fick jag stopp på bilen. Älgen bröt nog nacken. Den dog på vägen så vi dumpade den i diket, säger Elis Määttä.
Efter det gjorde han det man ska göra.
– Jag ringde 112 och anmälde olyckan. De sade att de skulle skicka en jägare som skulle ta hand om älgen.
Han ringde också pappa Peter Määttä som kom till platsen. Epan kunde köras hem och nu väntar reparation.
– Vi ska byta framrutan och dörren. Den ska lagas så snabbt vi kan och det tar kanske någon dag.
Elis Määttä säger att han kände sig lite skakig efter smällen. Det hade kunnat gå värre.
– Men det här är sådant som händer. Nu ska vi repa och jag är inte rädd för att ge mig ut på vägen igen, säger han.