Flera epa-traktorer har kommit och gått men starken har blivit kvar. Wikström har sagt i flera år att den ska säljas, men det har ännu inte hänt.
När Lucas Wikström fyllde 14 år fick han en lastbils-epa som fortfarande står på gården i Roknäs tillsammans med bilarna.
– Vi hade varit och kollat på den innan och jag blev ju som eld och lågor. Jag skulle bara ha den, säger han.
På den tiden var den blå och risig, men efter ungefär ett halvårs upprustning och renovering stod där en mattsvart epa av modellen Volvo starke med röda detaljer.
– Den är inte som alla andra som har en 740 eller King cab pickup, säger Lucas Wikström.
I grund och botten är det en fullstor lastbil som tillverkades 1968. Han berättar att den användes som arbetsfordon på energiverken i Göteborg in på 70-talet och sedan såldes den som epa-traktor.
Från att Lucas Wikström var 15 till 18 år gick epan varm. Han körde den ofta men nu för tiden tar han den bara på kortare turer då och då.
I epan hänger ett stort antal doftgranar. "Är du känslig får du nog en allergichock", säger Lucas Wikström.
Lucas Wikström är nu 19 år och han har både körtkort och ett antal bilar, men det har ändå inte blivit lättare att skilja sig från epan. Han har sagt i flera år att den ska säljas, men det har ännu inte hänt.
– Jag har haft flera andra epor som jag byggt på till och från. Men det är den här som alltid har blivit kvar, säger han och fortsätter:
– Jag har ju svårt att skilja mig från saker. Det kanske syns?
Han syftar på alla fordon som står ute på gården.
På gården i Roknäs står flertalet bilar och andra fordon.
– De säger det, både fjällan och svärmor, att jag har jävligt svårt att skilja mig från saker. Och morsan också.
Men de andra eporna är ju borta?
– Det är något speciellt med den här. Han är underbar.
Vad har den betytt för dig?
– Mycket. Allt. Speciellt när jag var 14-15 år.
"Det är något speciellt med den här. Han är underbar", säger Wikström.
Att köra just Volvo starke tycker Lucas Wikström har varit extra kul för uppmärksamhetens skull. Han beskriver den som annorlunda och att den sticker ut ur mängden. Många stannar till, tar kort och ger tummen upp när den är ute.
– Det var så kul när jag var 15, för då hade jag en kompis som också hade en lastbils-epa – en Scania. Då samkörde vi genom stan. Det var mäktigt, säger han.
Motorintresset har alltid funnits där, men intresset syns även hos resten av familjen.
– En gång var jag på en halv fotbollsträning, men då grät jag hela den tiden för samtidigt var syrran på crossträning. Fotboll var inget för mig. Sen har det bara varit motorsport och motorgrejer, säger Lucas Wikström.