Det är få kvadratcentimeter väggyta som inte är täckta av oljemålningar på samer, tjädertuppar, snöklädda fjäll och faluröda stugor.
– Det här är min konstskatt, säger Catarina Strandberg och sveper runt med handen. Kanske inte en skatt i kronor räknat, men för mig ligger värdet på ett annat plan, förklarar hon.
Vi befinner oss längs Roknäsvägen i en stor fristående byggnad vid sidan av bohuset, på en tomt präglad av snickarkonst och gröna fingrar.
Sidobyggnaden restes en gång för att bli ett regelrätt traktorgarage. Men tji, det blev istället en samlingspunkt för hobbymusiker, fyllt med instrument, och en uppsjö oljemålningar signerade Nils Artur Nordmark, alias N.A.N.
Upphovsman till alla verken är en före detta granne, den i bygden vitt omtalade Nils Artur, född 1907 och bortgången 1976 i en ålder av 69 år.
– Det finns väldigt många historier knutna till denne säregne konstsjäl, en bohem som bodde här med sin bror Axel och förblev ungkarl livet ut.
– Nils Artur levde liksom för dagen, vad jag förstår, enkelt och utan anspråk på extravaganser. Pengar och inkomster var inte så viktigt i hans livsfilosofi.
Men måla och teckna kunde han, och produktiviteten var det absolut inget fel på.
– Jag har 115 tavlor av honom i mina samlingar. De flesta har jag hittat på loppmarknader och auktioner, och efter tips från kompisar som vet att jag samlar.
– Hans stil att måla, teckna, färgsätta har alltid tilltalat mig. Man ser direkt vem konstnären är. En del tavlor är väldigt avancerade, även om det också finns exempel på motsatsen.
1907 var året när Nils Artur Nordmark föddes i Högbacken utanför Långträsk som nummer tre i en syskonskara av sex bröder och sex systrar.
Hans fallenhet för teckning och målning märktes tidigt, och som pojke använde han all möjlig kartong och pappersark för att pränta in sina alster.
Från konfirmationen 1922 finns en berättelse om när han tecknade av prästen i smyg på kartongpapp. Då denne fick syn på blyertsteckningarna blev han så imponerad att han erbjöd Artur fem riksdaler för teckningarna, en ansenlig summa på den tiden.
Äventyrslustan präglade delar av hans leverne och en gång sökte han anställning på det fashionabla passagerarfartyget M/S Gripsholm för att bokstavligen diska och potatisskala sig över Atlanten. Efter att ha "klappat på skyskraporna i New York", vilket var målet med resan, jobbade han sig tillbaka med samma sysslor till hemmahamnen i Göteborg.
I Pitebygden verkade han till och från som "plankstrykare" i pappa Israels målerirörelse, men den huvudsakliga professionen närdes via konsten.
– Det finns åtskilliga berättelser som hur han använde sina tavlor som betalningsmedel för olika varor och tjänster. Ibland hade färgen knappt ens hunnit torka innan han erbjöd dem som betalning.
En annan kvarlämning som vittnar om Nils Arturs särart finns bevarat på en klipphylla uppe på Gölaberget i Lillpite, 114 meter över havet. Där högg Nordmark in ett självporträtt i form av sin siluett i en granitvägg sommaren 1943 som än idag finns kvar att beskåda.
– Ibland kommer det fram nya målningar i samband med renoveringar av gamla byggnader, på dörrar, väggar och vardagsföremål. Det är också intressant att han bakom en del tavlor gjort noteringar om vem, vad målningarna föreställer och var, när de är gjorda. Jätterolig dokumentation att ta del av, säger Catarina Strandberg.