Har du missat de tidigare avsnitten så finns de här:
Bekvämt med hotell – men inget slår orientering
Koll på kontroller i Nya Kaledonien
Här avslutar Irene Danielsson resedagboken:
Det känns lite vemodigt att krama adjö till våra orienteringskamrater som åker hem på söndagmorgonen efter orienteringsfinalen. Vilka ska vi nu kunna föra härligt nördiga resonemang med om t.ex. bästa vägen mellan femte och sjätte kontrollen? Är det inte det normala samtalsämnet bland ALLA människor?!
Tobbe och undertecknad går iväg till biluthyrningsfirman som behändigt nog är på bara några hundra meters avstånd från vårt hotell i Auckland. Pirrigt att köra iväg i vänstertrafik! Tobbe kör, och vår GPS och jag sköter kartläsningen. Chauffören sköter sin uppgift utmärkt! Enda misstaget är att vid ett fåtal tillfällen försöka markera svängning med vindrutetorkaren...
Vi åker söderut genom Nordön för att så snabbt som möjligt ta del av Sydöns omtalat vackra natur. Även på Nordön finns det dock pärlor. Första natten på egen hand övernattar vi i Taupo vid Lake Taupo. Där hinner vi såväl bada i naturliga källbad med en härlig blandning av "locals" och turister som att se vackra Huka Falls. Efter ytterligare ett dygn har vi hunnit längst söderut på Nordön till huvudstaden Wellington, och vi åker färja till Sydön.
Sydön: En fascinerande blandning av oerhört dramatisk natur (ni har väl sett "Sagan om ringen") med branta klippor och fjäll, djupa fjordar, glaciärer, täta regnskogar, spegelblanka sjöar mm och breda slätter med vin- och fruktodlingar och lugnt betande kor. Får ser vi i överflöd, och vi antar på goda grunder att de är talrikare än människorna som bor i Nya Zeeland. Vägarna är överlag bra om än enfiliga och delvis ganska kurviga. Trafikrytmen är lugn.
Vi åker söderut längs västkusten och övernattar till att börja med på mindre platser som Punakaiki, känt bl.a. för sina klippformationer "Pancake Rocks", och Franz Josef's Glacier. Naturens krafter gör sig påminda, och pga ihärdigt regn föregående dag får vi inte gå ända fram till glaciären, men vi ser vackra vyer. Vi har Queenstown sim vårt mål, omtalat både för sin vackra natur och äventyrsturism.
På väg mot Queenstown passerar vi den lilla skidorten och fd guldgrävarsamhället Cardrona. Vi hajar till, när vi hinner få en glimt av ett långt, långt stängsel fullt av - BH:s?? Tyvärr hinner vi inte ta något kort, men på hotellet googlar vi på "Cardrona Bra Fence" som började med fyra BH:s 1998-99, troligen som en festgrej. Ovanlig turistattraktion!
Queenstown är både väldigt vackert och mycket turistiskt. Unga äventyrslystna turister frekventerar restauranger, pubar och cafeer eller trängs för en kultförklarad Fergburger som påstås vara världens godaste hamburgare (vi provade; den VAR god). Själva är vi inte så äventyrslystna utan nöjer oss med strövtåg i Queenstown och Queenstown's Garden samt en tur upp med linbanan, där vi har en fin vy över staden och Lake Wakatipu.
En heldag viks till en utflykt till den djupa, isolerade och mycket vackra fjorden Doubtful Sound. Naturens skönhet är bedövande. Jag har för länge sedan slutat tro på Tobbe, när han säger: "Det här blir mitt sista foto!" Fjordens invånare, delfiner, sjölejon, sälar, pingviner och albatrosser är vänliga nog att visa sig för oss. De enda mänskliga boningar vi ser är en övernattningsstuga för krabbfiskare (med parabol så att man kan se de viktiga rugbymatcherna) och en lägerskola vid fjordens början. Vi vilar öronen, när båtens motorer stängs av några minuter, och besättningen ber oss om total tystnad. Så skönt att bara höra t.ex. fåglar och ljudet från ett vattenfall och vara långt bort från alla trafikljud! Kontrasterna är stora, när vi på kvällen återvänt till livliga Queenstown. Vi är trötta och tacksamma efter vår fantastiska dag.
Vår absolut sista destination på resan är Christchurch, Sydöns största stad och provinshuvudstad i Canterbury, där vi tillbringar ett knappt dygn. Vår sightseeing bedrivs delvis till fots och delvis med en charmig gammal spårvagn som nu körs i turisttrafik. Christchurch ger oss både en känsla av vemod och optimism. Så mycket av staden förstördes i jordbävningen i februari 2011, då 185 människor dog. I centrum blandas ruiner (bl.a. av den stiliga Christchurch Cathedral) med nybyggen, restaurerade byggnader med murar som prytts med graffiti. Christchurch ger inte upp, och vi äter vår lunch ute i "Restart Mall" som byggts upp av fartygscontainrar.
Nu är vi på väg hem med en serie av långa flygningar. Vi är så tacksamma för våra upplevelser, glada över umgänget med gamla och nya vänner, nöjda med bra bemötande och vänliga människor överallt på de platser vi besökt. Snart ska vi landa i vardagen!