Dagen börjar tidigt på morgonen med en akutresa till en ladugård för att försöka hjälpa en ko som ligger ner på grund av kalvningsförlamning.
Även om de flesta akutfallen går till distriktsveterinärerna som har dygnet-runt-jour, hjälper Andrus till när han kan.
Väl framme i ladugården hjälper jag till att bära utrustning, och under tiden som Andrus ger kon en dos kalklösning, diskuterar vi allt möjligt tillsammans med bonden. Sjukdomar hos kor, skolpolitik, och den pågående krisen för mjölkbönderna.När vi spolat av stövlarna och satt oss i bilen igen (den här gången på väg till Älvsbyns ryttarförening för vaccinering av hästar) pratar vi om hur brett veterinär-yrket är.
Olika vägar
Det finns massor av olika vägar att gå och Andrus har hunnit prova på flera av dem innan han till slut blev privat, ambulerande veterinär. Den inriktning som kanske är mest flexibel och varierande av dem alla.
– Jag väljer själv mina arbetstider och uppdrag. Visserligen finns det många arbetsuppgifter som återkommer, men alla dagar är unika.
Andrus kommer ursprungligen från Estland, men flyttade till Sverige på 90-talet, nästan direkt efter att han blivit färdig veterinär. I Sverige har han hunnit med att jobba lite överallt (hos distriktsveterinärerna i Gällivare och på en klinik i Skara, till exempel), innan han för åtta år sedan startade sitt eget företag med bas i Arnemark.
Mot Vidsel för tandraspning
När vaccineringarna är klara kör vi vidare mot Vidsel. Andrus åker ut på uppdrag i Piteå och Älvsbyn med omnejd – och visst blir det många, långa mil i bilen. 5000-6000 mil per år närmare bestämt.
En halvtimme senare kommer vi fram till stallet utanför Vidsel, där Andrus ska kolla tänderna på en häst. Vi plockar fram utrustningen från bilen, Andrus ger hästen lugnande, sätter i munstegen och inspekterar tänderna. Hästen har tidigare haft problem med tänderna och har nu börjat visa symptom igen. Andrus hittar några skarpa kanter som orsakat små sår i slemhinnorna och fixar det genom att släta till tänderna med raspen.
Under tiden som hästen kvicknar till igen blir vi bjudna på fika, och inne i köket pratar vi återigen om allt möjligt tillsammans med djurägarna – vi hinner avhandla allt från hundträning till yoga.
På väg tillbaka till Älvsbyn pratar jag och Andrus mer om hur det är att jobba just som ambulerande veterinär.
– Visst skulle jag kunna specialisera mig och till exempel börja jobba enbart med smådjur. Men jag vill inte välja bort något, jag tycker det är så roligt att jobba med både lantbruksdjur, häst och smådjur. Och jag trivs alldeles för bra med att vara egenföretagare. Visst finns det nackdelar också, till exempel osäkerheten och att man aldrig är riktigt ledig, men jag gillar att komma nära kunderna.
Efter en lunchpaus i Älvsbyn åker vi vidare till en mjölkgård i Korsträsk för avhorning av kalvar. Sju avhorningar går fort och när det är klart blir vi bjudna på en kopp kaffe.
Dagens sista uppdrag för oss tillbaka till Piteå, till en travhäst som har haft en inflammation i de övre luftvägarna. Hästen behöver vaccineras och eftersom man inte ska vaccinera om djuret inte är friskt, behöver Andrus med endoskopet utföra en bronkoskopi för att kontrollera om hästen är återställd. Vid kontroll av luftvägarna ser allting bra ut och hästen vaccineras.
Efter endoskopiundersökningen bär det av hemåt igen. Mycket arbete sker hemma också: bokföring och instrumentvård, till exempel. Något sådant stod dock inte på schemat idag, så för både min och Andrus del är arbetet slut för idag.
Dagen har varit full av spännande och intressanta möten med både djur och människor. Jag har varit i byar i Älvsbyns kommun jag knappt ens hört talas om tidigare, och fått med mig många nya lärdomar.