När en nära och kär släkting har gått bort är det en människas hela liv och hem ska tas om hand. Saker ska värderas och delas upp, konton ska avslutas. Samtidigt finns alla känslor där, sorg och även gamla minnen som bubblar upp. Det kan bli ett grannlaga jobb på flera sätt än ett.
Susanne Lj Westergren är journalist och författare. För henne kändes det naturligt att skriva en handbok i hur man tar hand om ett dödsbo, efter att först hennes föräldrar gått bort och sedan en farbror och faster. Hon lärde sig en massa som andra kan ha nytta av och bestämde sig för att samla det på ett och samma ställe. Det blev boken ”Konsten att ta hand om ett dödsbo” (Libris förlag).
– Det tar längre tid än man kan tro att ordna allt. Inte bara det formella med papper och sådant, utan alla saker som ska tas omhand. Låt det ta sin tid och gör det på ett strukturerat sätt. Det är mitt bästa tips, säger hon.
Om man gör efterarbetet till ett projekt kan man också distansera sig lite från alla känslor. Den upplevelsen har många. Sorgen lättar något när man behöver bry sin hjärna med en rad praktiska spörsmål.
– Var inte rädd för att be om hjälp. Det kan underlätta mycket om du tar stöd av vänner, jurister, begravningsbyrån eller andra experter som kan ge dig ett handtag, säger Susanne Lj Westergren.
Allra först ska en boutredning göras som fastställer vilka arvingarna är. Det kan vara enkelt eller krångligt beroende på släktförhållanden, testamenten med mera. När det är avklarat ska bouppteckningen upprättas. Den ska vara klar senast tre månader efter bortgången. I den ska alla tillgångar och skulder som den avlidne haft tas upp samt vilka som ärver.
Efter det har man ytterligare en månad på sig att lämna in bouppteckningen till Skatteverket för registrering. Det är en värdehandling.
– Den fungerar som dödsboets id-handling och behövs i en rad situationer. Du kan inte ta ut pengar från dödsboets konton, sälja saker eller betala räkningar utan den.
Och pengaärendena kan bli akuta ganska fort. Oavsett om det är hyra, bensinfakturan eller elräkningar så tickar kostnaderna på. Är ni flera arvingar så är det bra om en kan sköta det mesta av det administrativa, den personen brukar kallas dödsbovårdare. Men var beredd på att det kan vara något av ett detektivarbete.
– Jag hittade till exempel en nyckel som jag trodde gick till ett bankfack. Jag ringde min farbrors bank och frågade, men där fanns inget fack. Fanns där fler banker, tänkte jag. Banktjänstemannen förklarade att det skickas ut en faktura på bankfacken varje år så det var bara att invänta. Men ingen faktura kom, så nyckeln måste gått till något annat, det fick jag aldrig svar på.
När det sedan kommer till att dela upp saker och värden, själva arvskiftet, gäller det att samsas. Och alla gör inte det.
Ibland har osämjan ingenting alls med en viss pryl att göra fast, utan handlar om känslor. Om att någon känt sig försummad förut, eller en gammal oförrätt som aldrig har retts ut och så vidare.
Susanne Lj Westergren berättar i boken om ett syskon som till varje pris skulle ha några prylar efter sin fars hantverksföretag vilket till slut ledde till att hela dödsboet gick i konkurs. Syskonen ansökte om en opartisk boutredningsman hos tingsrätten men inte ens den kunde lösa konflikten syskonen emellan. Däremot fick de hjälp att klara av arvskiftet rent praktiskt.
– Bra att tänka på för oss alla så länge vi är i livet är att göra det så enkelt som möjligt för våra efterlevande. Och det gäller inte bara vem som ska ärva vad, säger hon.
Det kan vara alltifrån att underlätta för arvingarna att släcka ens facebook-konto och andra digitala medier, till vad man vill ha för musik på sin begravning. En bra början är att skaffa begravningsbyråernas Vita arkivet eller Livsarkivet och skriva i det. (TT)