Kevin borde ha skrivit fler egna låtar

++ Jag gissar att ganska många exemplar av debutplattorna med Daniel Lindström, Agnes Carlsson, Markus Fagervall och Marie Picasso har sålts på loppis de senaste åren. Enstaka låtar har hållit, men som helhet har de varit profilsvaga hastverk. Kevin Borg har fått förhållandevis mycket tid till sin "vinnarskiva". Jag vill tro honom när han säger att "The Beginning" bara är början, inte för att skivan är bra utan för att han borde ha mer att ge än vad han får chans att visa här.

Han har bevisat att han fyller upp en stor arena, han är en skicklig sång- och dansman och har energi som få scenpersoner i landet, men med tanke på en så pigg artist är det synd att för många av låtarna är ganska trötta. "The Beginning" präglas av snäll pop i mitten av mainstreamfåran. Nej, det här är ingen modig platta på något sätt. Kevin Borg behöver och förtjänar ett fräckare, starkare och mer varierat låtmaterial och mer temperament i produktionen.

"A hundred different ways" är väl den här skivans tuffaste spår - en temperaturhöjare i sammanhanget. "Out of time" och "When the sunlight freezes" är makligt lunkande standardpop och "The last words" känns som en ballad som jag har hört förut medan "Beating me up" är en tjatig dussinlåt. Till skivans bästa stunder hör "More than I do now", tillägnad flickvännen, och "Paint it black" (nej, inte Stones-låten) som för tankarna till Sugababes "Hole in the head", med andra ord de låtar han skrivit själv. Förhoppningsvis blir det mer av den varan.

Kevin Borg har en fin röst och varje stavelse sitter där den ska, men låtarna matchar inte honom som estradör. Det ska bli intressant att se om han lyckas få det här materialet att lyfta när han spelar live. "The beginning" var det. Jag säger hellre "To be continued".