Militärplan på hemligt uppdrag nödlandade i Piteå
HEMLIGT.
Folke Markström, Piteå, i dag 85 år, fick i januari 1940 se hur tre flygmaskiner i mörkret landade utanför Piteå. 48 år senare lyckades han spåra upp en av piloterna och fick sig till livs en bit svensk krigshistoria i Finland.
Foto: Gunnar Westergren
Det handlade om stridsflygplan som skulle ombaseras till Finland. Sverige levde vid den här tidpunkten intensivt i händelserna i vårt grannland i öster och diskussionerna var då omfattande beträffande svenska insatser
Total tystnad
- Vi var några bybor som tog oss ut på isen för att se vad som stod på. Att det var militärmaskiner var inte att ta miste på, men mer gick inte att utröna. Flygarna som ordnade för nattparkering av planen var mycket tystlåtna, säger Folke Markström.
- Morgonen därpå rådde livlig verksamhet ute på isen. Militär markpersonal ställde en sorts jättestora primuskök framför motorerna. Drog en sorts damask från köket upp över motorn (stjärnmotorer) Det behövdes nog ordentlig uppvärmning, natten hade varit kall. Sedan uppvärmningen gjort sitt startades motorerna och flygarna krängde på sin sina tjocka overaller och huvor, erinrar sig Folke Markström.
Sedan dånade planen ut över isen, lyfte och försvann vid horisonten. Inget skrevs om händelsen i tidningarna. Det var en kompakt tystnad om händelsen. Planen hade inga nationalitetstecken och flygarna var civilklädda.
Långt senare när tv-programmet "Elddopet över Sallavägen" visades erinrade sig Folke Markströms vad som hände under ungdomsåren och ville få klarhet i varför de mystiska planen landade utanför Piteå.
Till slut hittade han en av piloterna, läkaren Arne Frykholm, Lidingö, och en brevkorrespondens utspann sig mellan de två.
Nödlandning
Frykholm, född i Indien 1917 och som dog år 2000 i Lidingö, berättade för Markström att de tre flygplanen var på väg till Finland från Barkarby, F4 och Boden. Under flygningen försämrades vädret och någonstans vid Rönnskär tvingades man landa en första gång.
När flygarna väl landat gick det upp en råk och vattnet började stiga över flygplanets skidor.
-Då fick jag brått och drog full gas, Med vattnet sprutande från propellervinden lyckades jag komma flott och upp i luften igen, berättar Arne Frykholm och fortsätter:
- Efter "krigsråd" med motorerna igång, beslöt vi sedan att försöka landa i Piteå. Min route-karta hade blåst bort, så jag fick basera min orientering på vad jag kom ihåg från Carlssons skolgeografi. Piteå visste jag var det låg.
Fryholms rullkarta hade nämligen vid en oförsiktig manöver, när han skulle vinka till ledarflygplanet mellan Umeå och Östersund blåst bort.
I sin flygdagbok antecknade Frykholm: "5 jan 1940. J8 A 279 2 flygningar 2 timmar Vännäs-Piteå. Nödland". Utan angivande var denna landning skett.
Utan landningsstrålkastare och i mörker gick maskinerna sedan ner i Piteå i avvaktan på bättre väder. Det ordnades sedan vakt genom polisens försorg och de tre piloterna tog in på Stadshotellet, alla tre civilklädda.
Morgonen därpå hade en beredskapstropp från Boden infunnit sig för att hjälpa piloterna iväg till Finland.
- Troppen hade inga startbatterier och vi hade inte tillräckligt sakkunniga hantlangare att veva igång kärrorna. Jag gick till fots till en bilmack-verkstad och lånade ett antal bilbatterier som parallellkopplades, lastades på en släde och drog ut till flygplanen.
Luftstrid
Frykholm fick när han på våren återvände från Finland surt från F 8 i Barkarby. Intendenten visade honom räkningen från Piteå på batterierna och som var ordentligt saltad
-Trots att nazisterna just invaderat Norge och vi just återkommit från krigsuppdrag i Finland kunde inte hans fredsinriktade skalle acceptera mitt självsvåldiga tilltag i ett nödläge. Jag slapp dock betala kalaset själv, noterade Frykholm och berättar att det kom andra grupper ur förbandet en eller två dagar senare
Flygplanen var ensitsiga jaktflygplan av typ J 8 Gloster Gladiator och utrustade med skidor
-Vi behövde inga startbanor vare sig i Sverige eller senare i Finland, skrev Frykholm i brev till Folke Markström
De som ingick i gruppen var fänrik Per Johan Salwén, fänriken E. Theler och Frykholm, som då var medicine studerande i Uppsala. Salwén omkom i ett flyghaveri när han var provflygare på J 22 i Stockholm 1943. Theler blev flygkapten i SAS och dog 1986.
Flygplanen var utrustade med skidor och behövde sålunda inga snöröjda startbanor.
- Tur för mig när jag var i flygstrid mot ryska bombplan, fick skott i oljekylaren och måste nödlanda mitt ute i finska ödemarken på en liten isbelagd tjärn, men det är en annan historia, berättade Arne Frykholm i brev till Folke Markström.
Så jobbar vi med nyheter