PT har i omgångar redogjort för den konflikt som härskar, dels mellan svenska och utländska jägare (bland annat många norrmän som har senare jaktstart), dels med den turistnäring som arrangerar jaktevent för folk från Europa som bland annat kommer till Arjeplog för att jaga ripa.
I juni förra året skrev PT om Dan Marklund, vice ordförande i Jägareförebundet i Arjeplog där han angav att det är ett stort problem för Arjeplogsbor att deras förtur till jakten varit slopad sedan 2007.Nu väntas regeringen ta beslut som gör att den tidigare ordningen ska gälla där förordningen angav att svenska jägare har förtur till jakt medan utländska jägare kan få jaga.
"Vi ser gärna att européer kommer hit och jagar.De bidrar till kommunen ekonomiskt. Problemet är alla övriga som kommer från Norrbotten och Västerbotten", sade Marklund, som efterlyste ändrade regler så att lokalbefolkningen får förtur till fjälljakten.
Nu ser det ut som om jägarna blir bönhörda. Strax före ju aviserade landsbygdsminister Sven-Erik Bucht att rennäringsförordningen ska ändras så att svenska jägare får förtur. En exempelvis tysk som har sommarstuga i Sverige ska dock likställas med en svensk jägare, men Erik Öhman, jägare i Piteå välkomnar ändå den väntade ändringen. 5 december sade han i PT:
– Detta är ett steg i rätt riktning, men jag vågar inte hoppas för mycket förrän det är klubbat, sade Öhman, som pekade på att jakttrycket är alldeles för hårt eftersom exempelvis småviltjakten startar tidigare Sverige, 25 augusti, i Norge startar den först 10 september och i Finland runt 20 september.
11 december kommenterade turistarrangören Björn Helamb situationen där han uttryckte oro för att jakten begränsas.
– Det skulle kunna ha stor effekt på omsättningen för olika näringsidkare på den extrema landsbygden. I utredningen har man inte frågat bofasta eller de som bedriver näring på landsbygden. Regeringen och länsstyrelsen har väl skyldighet att ta hänsyn till alla parter, sade Helamb, som pekade på att just länsstyrelsen använder sig ofta av bofasta entreprenörer när den exempelvis vill få information kring sådant som vandringsleder,broar och fiske.
– En del av myndigheten uppmuntrar oss till att satsa, medan en annan del av myndigheten inte lyssnar på oss.