– Jag har aldrig varit med om något liknande, säger åklagaren Ulla-Karin Lindström.
Efter två och en halv timme avbröt åklagarkollegan Klara Dahlström med frågan om hur länge kvinnan skulle tillåtas fortsätta med den fria berättelsen.
– Jag vill berätta hela min berättelse, jag har rätt till det. Det här handlar om flera år av mitt liv, sade den misstänkta kvinnan.
En helt ny uppgift hon kom med under måndagen, som var den femte rättegångsdagen i giftmålet, var att hon får panik av att se män spy. Detta skulle vara förklaringen till att hon gång på gång lämnat sin sambo ensam när han börjat må dåligt.
Åklagaren undrade varför hon aldrig nämnt det tidigare.
– Jag har aldrig fått frågan, svarade kvinnan då.
Detta var också hennes svar på flera av åklagarens frågor.
Förhöret med kvinnan kom också att handla om det samtal hon ringde till giftinformationscentralen den 8 april.
– Vi har ju fått höra samtalet spelas upp här i rätten och då hörde vi ju att det handlade om att han skulle ha fått i sig bittermandel. Varför säger du i polisförhör att du ringde med anledning av linfrö, undrar Klara Dahlström.
– Du menar efter att jag suttit tre timmar på en träbänk och sedan får kastat i ansiktet att jag försökt mörda, kontrar kvinnan med och syftar på den dagen hon greps, den 18 maj.
I sin fria berättelse berättar kvinnan om sin fasansfulla tid som häktad, som till största delen tillbringades på rättspsyk i Öjebyn. Hon flyttades dit efter att hon försökt ta sitt liv i arresten.
– Jag valde att inte ha någon utomhusvistelse för när jag var ute på rastgården tänkte jag bara på att mina barn fanns där ute på andra sidan taggtråden, sade kvinnan som grät under stora delar av sin berättelse.
Till stor del uppehöll hon sig kring de olika sätten hon försökt ta sitt liv på, det under tiden som hennes sambo var oförklarligt sjuk.
– Jag ville få det att se ut som en olycka, jag stod inte ut med tanken på att något av mina barn skulle hitta mig, sade kvinnan.
Trots flera försök med växter, frön och natriumazid lyckades hon emellertid inte åstadkomma någon förgiftning på sig själv.
Hon berörde också lappen, eller brottsplanen som åklagarna kallar den, den skrev hon när hennes sambo låg på sjukhus i början av maj.
– I 30 minuter tänkte jag tanken att jag skulle döda honom, jag skäms enormt mycket över det, sade hon.