– Jag har ingenstans att ta vägen. Det är en otrolig psykisk press och jag gråter hela tiden. PiteBo säger att kronofogden ska bära ut mig. Då blir det gatan eller ett soprum för mig, säger en förtvivlad Eivor Bergdahl, som är rullstolsburen och sjuklig.
Det här är en historia med flera bottnar som sträcker sig flera år tillbaka i tiden. Pitebo har i juridisk mening stöd för sin inställning så väl i Hyresnämnden som i tingsrätten (dom 10 april 2018) där det görs klart att dottern ska avhysas eftersom hon utan lov hyrt ut lägenheten till sin mamma Eivor.
Men det finns förstås en moralisk aspekt också. Pitebo har dock valt den hårda vägen och låter inte ens Eivor köa för en annan lägenhet. Som stöd för detta anför Pitebo att Eivor har två hyresskulder från 1996-97 när hon bodde i en annan lägenhet. En skuld som Eivor inte riktigt vill kännas vid och som för övrigt är preskriberad sedan länge.
Men låt oss backa bandet. Den 1 april 2004 flyttade Eivor, enligt egen utsago, tillsammans med dottern och barnbarnen in i trerummaren på Hamnplan. Dottern uppger att hon och barnen flyttade ut ett par år senare, men Eivor blev kvar i lägenheten.
Har Pitebo kontaktat dig med anledning av detta?
– Ja, för några år sedan hade de frågor om vem som egentligen bodde i lägenheten, säger dottern, som då uppgav att hon bodde kvar i lägenheten för att skydda mammans boende.
Men 2016 blev det plötsligt skarpt läge. Enligt Eivor skedde det då hon ringde till Pitebo i syfte att få byta till en mindre lägenhet, helst ett trygghetsboende.
– De sa att jag inte hade rätt att bo här och sa upp hyreskontraktet som står på min dotter. Dessutom drog de upp det där med hyresskulderna från 1996-97 och vägrade låta mig köa. Jag känner mig helt rättslös, säger Eivor Bergdahl.
Att Eivor bott i lägenheten sedan 2004 torde vara klarlagt och för 4-5 år sedan fick hon dessutom hjälp av kommunen att handikappanpassa lägenheten.
Visste Pitebo om handikappanpassningen?
– Ja, det gjorde de. De skrev på något papper, säger Eivor Bergdahl.
Pitebo drev i slutet av september 2016 frågan om avhysning till Hyresnämnden i syfte att få uppsägningen av dottern fastställd. Dottern fick hjälp av Hyresgästföreningen, men det slutade med förlikning med innebörden att hyresavtalet skulle upphöra den 28 februari 2017.
– De sa att allt är kört och att mamma inte fick ta över kontraktet. Jag vet inte hur det kunde bli så och jag fick panik, säger dottern.
Som en sista utväg överklagades beslutet till tingsrätten. Hon fick hjälp av Hyresgästföreningen, men oddsen var dåliga och den 10 april 2018 kom domen; dottern måste flytta från lägenheten och dessutom betala Pitebos rättegångskostnader på 42 800 kronor.
De senaste två åren har inneburit enorm mental press för Eivor och i desperation vände hon sig till socialtjänsten och bad om hjälp med boende.
– Dom sa att jag kunde få ett rum på vandrarhemmet i Öjebyn, men det går inte. Jag är sjuk och handikappad.
Nu sitter hon i sin rullstol med katten Mysan i famnen och bävar inför vad som ska hända.
– Jag känner mig helt maktlös och vet inte vart jag ska ta vägen.
Och i Piteå kommuns bostadspolitik som antogs av kommunfullmäktige 22 maj 2006 står det:
”I Piteå kommun finns goda och trygga boendemiljöer för alla. För människor som har särskilda behov i sitt boende eller har svag ställning på bostadsmarknaden tar kommunen ett särskilt ansvar”.