Chefsöverläkaren Ingela Rönnqvist var inte den som bedömde och skrev ut mannen, men som chef är hon ändå informerad och ansvarig. Bedömningarna gjordes av tjänstgörande psykiatriläkare, tillsammans med en ST-läkare samt övrig personal, i samförstånd med patienterna.
– Utskrivningen av mannen var planerad till tisdag, den bedömningen gjordes redan veckan innan, och på måndagskvällen fanns inga skäl att inte skriva ut honom,säger Rönnqvist om den så kallade yxmannen, utan att i övrigt kommentera just hans fall då patientsekretess gäller.
Färskvara
Rönnqvist konstaterar dock att alla diagnoser, vare sig det rör psykisk eller fysisk ohälsa, är färskvara som fort kan ändras.
– Det behövs ju bara att en patient går ut härifrån, får ett samtal från någon som kullkastar allt, struntar i att ta sin medicin och – ja, då är situationen snabbt en helt annan, säger hon och konstaterar att det givetvis gäller all vård ("en person kan ju skickas hem från akuten, synbart frisk, och få en hjärtinfarkt hemma sen") men att psykiatrin har svårt att "försvara sig" då det blir fel.
Men att man på något sätt sänkt ribban och skrivit ut patienter som annars kanske fått stanna kvar förnekar hon bestämt:
– Nej, absolut inte. De som skrevs ut var de som man bedömde kunde skrivas ut, och alla följdes upp nästa dag via telefon där man kontrollerade att allt stod rätt till.
Vill inte åka hem
– Sen är det ju ett generellt problem för oss, att våra patienter inte vill åka hem och att en och annan kanske surnade till litet när de blev utskrivna tidigare, men det är en helt annan sak.
Vuxenpsykiatrin lever under hård press och fungerar i mångt och mycket tack vare "den fantastiska personalen, som trollar med knäna för att få allt att fungera".
– Vi har fem budgeterade överläkartjänster, men är i praktiken drygt två och en halv, konstaterar Rönnqvist.
Och då är hon, på halvtid, den enda stationära läkaren. Övriga är stafettläkare, som kontrakterats för en något längre tid än normalt. Vidare saknas även ett antal ordinarie sjuksköterskor.