Ylva minns fasorna från krigets Grenada
Det var under en blodig statskupp på Grenada som Ylva Jonsson, Piteå, blev rikskändis. Hon och rese- kompisen Anita Utterström rapporterades försvunna - och deras öde kom att engagera och beröra många människor under två ångestladdade veckor.
Efter åtskilliga år i Stockholm har Ylva Jonsson flyttat tillbaka hem till Piteå med sin familj, där hon startat en egen klinik som legitimerad naprapat.
Foto: Gunnar Westergren
Däri trängs åtskilliga skrivna spaltmeter om Ylva Jonsson och Anita Utterströms skräckupplevelse, då de drygt 20-åriga flickorna 1983 under en utlandsresa på andra sidan jorden råkade komma i vägen för en blodig statskupp på Grenada och en amerikansk fullskalig krigsinvasion.
Under fjorton hektiska dygn befann sig Ylva och Anita mitt i infernot, utan chans att kunna kontakta oroliga anhöriga hemma i Piteå.
Legitimerad naprapat
- Fastän det har gått så många år händer det fortfarande att folk kommer fram och tar upp händelsen på Grenada. Den berörde verkligen folk och uppståndelsen från inte minst massmedia var enorm.
I dag har 25 år passerat.
Ylva Jonsson har fyllt 45, och tidigare i vinter lämnade hon en mångårig vistelse i Stockholm, flyttade tillbaka till Piteå där hon så sent som i februari öppnade en egen klinik som legitimerad naprapat.
- Det har alltid funnits en dröm om att jobba som naprapat hemma i Piteå. Nu när chansen dök upp efter fem års yrkesutbildning i Stockholm gick drömmen att förverkliga med stöd av övriga familjen, berättar Ylva Jonsson, och åsyftar sambon Jörgen och sonen Frans, 8 år.
Uppståndelse
Men även om hemkomsten i vintras var förenad med viss spänning - var uppståndelsen betydligt större den dagen Ylva angjorde Piteå tillsammans med barndomskompisen Anita Utterström efter den uppskakande resan på andra sidan jordklotet.
Året var 1983 när de unga Piteåflickorna begav sig ut på sitt livs äventyr.
Först avverkades en tid i New York, innan det bar iväg till Västindien och så småningom till den lilla östaten Grenada i karibiska övärlden.
Helvetet bröt lös
- Till en början kretsade det mesta kring bad, sol, värme, sandstränder, upplevelser och relax. Jag och Anita hyrde ett litet hus i en mindre by strax utanför huvudstaden St George’s. För oss var det paradiset, minns Ylva.
Men en dag, i slutet av oktober 1983, bröt helvetet lös.
Landets premiärminister mördades. En grupp marxistiska militärer grep makten. Öppen skottlossning utbröt på gatorna och det talades om en statskupp understödd av både Sovjetunionen och Kuba.
Sex dagar senare slog USA tillbaka i en fullskalig militär invasion med 6 000 soldater. Och i detta befann sig Ylva och Anita.
Utsatt läge
- Det var overkligt, otroligt obehagligt. Synerna av hav och palmer blandades med militärhelikoptrar och krigsfartyg. Självklart var vi rädda. Och vi befann oss i ett utsatt läge.
Svenska utrikesdepartementet lät omgående evakuera ett femtontal svenskar från ön med hjälp av amerikanska och engelska kontakter.
- Men av någon anledning missade de oss fastän vi hade visum och var registrerade för vistelsen på Grenada.
- Vi var helt isolerade i den lilla byn. Det rådde utegångsförbud. Runt omkring briserade bomber och den militära aktiviteten var stor. Tack och lov fick vi hjälp av några bybor med att skaffa mat.
Krigsutbrottet dominerade nyhetsflödet världen över. Men inga rapporter talade om Ylva och Anitas belägenhet.
- Alla telefonförbindelser var brutna. Vi hade ingen möjlighet att kontakta anhöriga där hemma, eller någon konsulär svensk personal. Efter några dagar fick vi kontakt med ambassadpersonal från England men de vägrade hjälpa oss. Bara egna landsmän prioriterades.
Lång ovisshet
I Piteå rådde förtvivlan.
- Våra föräldrar var fruktansvärt oroliga. De såg ju på tv vad som hände. De hade löpande kontakt med UD som bestämt hävdade att samtliga svenskar var evakuerade, samtidigt som våra anhöriga var säkra och insisterade på att vi fanns kvar på ön. Vi hade haft telefonkontakt dagen innan kaoset bröt ut.
- Hemma visste de inte om vi levde, var skadade, tillfångatagna eller på flykt. Ovissheten höll i sig i fjorton långa dagar.
Telegram
Efter två veckor bröts utegångsförbudet. Flickorna lyckades ta sig till huvudstaden, till en telegrafstation, därifrån de skickade ett telegram hem.
"Allt OK!"
Uppgiften blev omgående till en stor nyhet i många svenska tidningar. Jublet var totalt!
Kvällstidningarna sände iväg reportageteam för att leta efter flickorna. Dagen innan de blev evakuerade till Barbados med ett amerikanskt militärflygplan togs bilden här intill av Expressens legendariske fotograf Hasse Persson - på Ylva och Anita tillsammans med två barn från den lilla byn på Grenada (se artikeln här intill).
När flickorna så småningom kom hem från sin sammanlagt ettåriga sejour utomlands - som även innefattade en avstickare till St Barth, Piteås vänort - satte de sina spännande upplevelser på pränt i en serie reseskildringar.
- Det var många som hade engagerat sig och ville höra vår berättelse. Våra föräldrar berättade om okända människor som tagit kontakt och grät öppet över vår situation.
Krigsupplevelsen resulterade även i en rad föredrag som Ylva och Anita blev ombedda att hålla på högstadieskolorna runt om i Piteå.
Klädaffär
I takt med att lugnet lägrade sig på Grenada, med fria val som följd, valde Ylva att starta ett företag hemma i Piteå, Vision Design, tillsammans med sin syster Anna och väninnan Nina.
- Vi designade och sydde egna originalkläder i en modifierad snickarboda i Piteå. Efter ett tag flyttade vi ner verksamheten till Stockholm och öppnade butik i Gamla Stan.
Men alltjämnt brann Ylva för att sy ihop sin längtan efter ett jobb som naprapat.
Och nu, efter fem års utbildning mot legitimationen, och även en tids anställning, har hon alltså öppnat egen klinik på Lasarettsvägen i Piteå.
- Det känns som om livet leker. Jag brinner för att bota onda ryggar och korrigera besvärande muskler med min manuella teknik, intygar Ylva och fortsätter bläddrandet bland pressklippen där stora svarta rubriker berättar om henne själv och barndomskompisen Anita, också 45 år i dag, boende i Stockholm med sambo, sexårig dotter och verksam som egenföretagere inom mediekommunikation.
Så jobbar vi med nyheter