När Ekbergs konditori för några år sedan hörde sig för om Anita Wikström var intresserad att ta hand om överblivna smörgåsar och ge det till behövande tvekade hon inte en sekund.
– Ägaren Michael Bieri hade hört att jag var engagerad i att hjälpa romerna, det var så vi fick kontakt, säger hon.
Då anade Anita knappast att brödrundorna skulle bli en daglig rutin, som skulle sprida glädje även på äldreboenden och bland missbrukare och flyktingar.
För när Anita fick klart för sig att det inte bara var överblivna smörgåsar som kasserades, utan även annat dagsfärskt bröd frågade hon om hon kunde ta hand om det också och se till att det kom till behövande.
– Konditoriet sparar inte brödet till försäljning dagen därpå, men det är ju fortfarande färskt, säger hon. Vi ser till att det kommer till nytta.
Vid det här laget har Anita och hennes man Torsten hunnit med åtskilliga brödrundor, och deras besök är mycket uppskattade.
– Vi brukar köra kaffebrödet till äldreboendena. Smaken av sött är ju det sista människan tappar, så det känns roligt att kunna bidra med något som sprider glädje hos de äldre, säger Anita.
Matbrödet överlämnar makarna till flyktingar de lärt känna i Piteå. En annan rutt går till busstationen, där många missbrukare håller till.
– Vi bjuder dem på kaffe och smörgås, berättar hon,
Den nedgångna busstationen brukar utmålas som en plats som skrämmer bort resenärer. Anita Vikström förstår kritiken, men säger att hon aldrig blivit illa bemött.
– När man lär känna missbrukarna blir de ju individer. Min man Torsten brukar sätta sig ner och dricka kaffe med dem. Sen inger väl mitt vita hår respekt, jag har aldrig hört något ”fräckprat”, säger Anita Wikström.
Blir det smörgåsar över brukar Anita erbjuda dem till resenärer.
– De flesta blir överrumplade och tackar nej. Men när jag säger att smörgåsen kommer från Ekbergs vågar en del ta emot den, skrattar hon.
Missbrukarna har en speciell plats i Anitas hjärta.
– Flera av dem har frågat hur det kommer sig att vi gör det här för dem, säger hon.
Svaret från Anita blir att hon som troende känner att hon fått en kallelse, ett uppdrag.
– Jag upplever att det är Jesu kärlek till dem som gör att han kallat mig dit
.
Men Anita Wikström påpekar gång på gång att utan Ekbergs generösa gåva skulle deras frivilligarbete inte vara möjligt.
– Visst har vi lite kostnader för bensinen, och vi har skaffat en extra frys – men det är Michael Bieri som möjliggör detta. Vi känner en sån glädje över att kunna hjälpa till.
Belöningen för makarna Wikström är mötet med alla människor, och uppskattningen de får.
– Nu när vi på grund av ålder inte reser utomlands längre träffar vi hela världen i Piteå istället, säger Anita Wikström.