– Vid ett tillfälle fick jag byta hela karossen på Coopern när jag blev påkörd i sidan av en annan på banan, minns Per-Åke Westin, nu 86 år.
Han är född och uppvuxen på Seskarö där familjen drev taxirörelse.
– De hade bland annat en Dodge 1938 och en Chevrolet 1939. De hade också båt och i den satt en motor från en T-Ford.
Per-Åke Westin blev Piteåbo 1958 då han inledde sin era som tandläkare i stan. Först arbetade han inom Folktandvården. Sedan var han privatpraktiserande tandläkare fram till 1992 då praktiken såldes.
Motorintresset har följt honom hela livet. På Seskarö körde han mycket motorcykel. I mitten av 1960-talet köpte han sin första "hundkoja".
– Jag körde OT-tävlingar i terräng. Men jag kom sällan i mål. Bilen höll inte för terrängkörning. 1963 köpte jag en annan bil med 998 kubikmeters motor. Jag byggde om den för tävling och körde bantävlingar i Skellefteå och på flygfältet i Kalix. Sedan blev det istävlingar i bland annat Sundsvall, Östersund och Luleå. Det gick hyfsat. Jag var i övre hälften av tabellen, minns Per-Åke Westin.
Han tävlade för Piteå Motorsällskap där han bland annat varit klubbmästare och det har gått bra vid distriktmästerskapen.
– Jag har nog kört ett 100-tal tävlingar under åren.
Vid ett tillfälle ingick han i svenska landslaget där fyra bilar tävlade mot finska bilar.
– Det var 1971 och vi vann, säger Westin, som förklarar:
– Jag har aldrig tyckt om att stå på sidan och titta. Det är roligare att vara med och tävla.
Han hade samma hundkoja under hela isbaneperioden, men fick byta motor flera gånger.
– Den sista jag satte in var en trimmad sak som jag köpte från England. Den hade dubbla Weberförgasare, gav 132 hästkrafter och kostade 12 000 kronor. Eftersom de ordinarie drivknutarna inte höll med den motorn fick jag när det var tävling låna drivknutar i stål av hamnchefen Åke Kättström.
1974 lade han av med tävlandet, men det betyder inte att han slutat köra koja. Sedan åtta år tillbaka äger han en Austin Mini med en 850 kubiksmotor, årsmodell 1972. Just nu står den i svågerns garage i Kvarnåsen. Den har inte varit igång under hela vintern, men när han vrider på startnyckeln tutar den lilla engelska folkbilen igång direkt. Motorn som ger 35 hästkrafter brummar fint.
– Den är i bra skick, ingen rost. Bilen har bara gått 5 000 mil, säger Per-Åke Westin.
Kojan är helt i originalskick.
– Jag kör kanske 200 mil per år. Jag tar den ofta till Seskarö till föräldrahemmet.
Han säger att vara tandläkare och att köra hundkoja har ett gemensamt.
– Vare sig du lagar tänder eller bilar så måste du ha ett tekniktänk.