Anna-Sara Brännström är projektledare och personalansvarig för härbärget, som alltså håller till på våning fyra i Strömgården. Var härbärget ska vara framöver vet ingen. Brännström är i vart fall väldigt nöjd med årets verksamhet.
– Jämfört med i fjol, då vi höll till i Blomska gården, är det ju en fantastiskt bra lokal, säger hon.
– Gästerna bor två och två, det finns toalett till alla rum, duschar och tvättmaskin, ett fullutrustat kök och personalutrymmen, där de som jobbar natten kan sova.
I Blomska gården fanns bara två sovsalar – en för män, en för kvinnor – inget ordentligt kök, inga personalutrymmen, inga duschar, ingenting...
– Nej, då hade vi vaken natt när vi jobbade, det fanns helt enkelt ingenstans att sova. Vi satt vid ett bord i det lilla köket hela natten, det var väldigt jobbigt, minns Benny Söderberg, en av de anställda som jobbade även ifjol.
Men det finns ett aber, ett stort aber. Efterfrågan på värme och sängplatser är större än tillgången.
Härbärget har varit fullbelagt i stort sett varje natt sedan det öppnade 1 december ifjol. Under en period efter jul var trycket lägre då en stor grupp EU-migranter lämnat Piteå men nu är det överfullt igen. Nästan varje natt får personalen säga nej till någon eller några på grund av platsbrist.
Så är det också kvällen när PT hälsar på. Två EU-migranter hejdas i dörren och får veta att det är fullt, men önskas bättre lycka i morgon. Då har man först ringt ”Christer” för att kolla att han kommer, att han är på väg.
Det finns 14 platser på härbärget, sex för kvinnor, åtta för män. Nu har det en längre tid bott fem kvinnor varje natt, vilket innebär att en plats visserligen blir över men också att den inte kan tillsättas med en man.
– Så är det, vi har medvetet valt att prioritera kvinnorna då vi vet att de far mer illa i hemlöshet, någon av kvinnorna som bott här tidigare har varit gravid också, berättar Anna-Sara Brännström.
Hennes och andra engagerades dröm vore ett större härbärge med plats för fler, som var öppet året om.
– Då skulle vi kunna arbeta med hemlöshetsproblematiken på ett helt annat sätt. Nu bedriver vi en akutmottagning utan vårdavdelningar som kan ta vid, säger hon. Och en akut är bra, men det skulle behövas mer.
I år har kommunen bidragit med 275 000 kronor till att ha härbärget öppet fyra månader, men kyrkorna har nog lagt ut en halv miljon, tror Brännström.
Vad en året-runt-verksamhet skulle kosta, vågar hon inte riktigt räkna på.
– Drömma kan man ju...
Det som också är positivt med årets härbärge, är att det fungerat så bra. Piteborna har verkligen ställt upp, skänkt grejer och pengar och på alla vis försökt bidra.
– Vi har 27 volontärer som jobbar, flera av dem flera gånger i veckan, utöver de fem anställda som turas om på natten. Och butikerna har varit helt fantastiska på att skänka bröd och sånt till kvällsfikat, säger hon.
– Vi har haft en frisör som kommit och klippt gästerna och kvällen före julafton var det en här och sjöng.
Några problem eller incidenter bland de boende har det inte heller varit.
– De är genomgående artiga, trevliga och tacksamma. Inte ens bristen på platser har orsakat något bråk, tvärtom har de själva gjort upp om att turas om så att inte alltid samma person blir utan plats.
Kvällens volontärer, Anders Ökvist och Eva Sonnenschein, har hela tiden PT hälsat på varit sysselsatta med att förbereda kvällsfika, bädda och ta hand om tvätt. Klockan nio öppnar man för gästerna, som genast intar ”sina” rum. De som lyckats få biljett då.
0911–645 21