Morgan Stenberg tycker det är viktigt att det berättas om verksamheten på Furunäset och är noga med att poängtera att man i vården av patienter gjorde sitt bästa utifrån de kunskaper man hade då och att de allra flesta som jobbade där hade goda intensioner.
Mentalsjukhuset
Under 1800-talet centraliserades sinnessjukvården i Sverige. Vården som till största delen gick ut på förvaring började kompletteras med en del hårresande behandlingsmetoder. Flera av dessa metoder användes vid Furunäset.
När Piteå hospital och asyl togs i drift 1893 fanns inte direkt några vetenskapligt beprövade behandlingsmetoder för sinnessjukdom och psykofarmakan hade inte gjort sitt intåg i mentalvården.
För de våldsamma handlade det mycket om att försöka förhindra att de skadade sig själva eller andra. Det kunde handla om bältning, inlåsning och att våldsamma intagna fick rasa av sig i de så kallade stormcellerna som var madrasserade rum.
En av behandlingsmetoderna var en sorts svängmaskin där patienten spändes fast och "snurrades i en allt snabbare takt tills blodet rann ur alla kroppsöppningar", står att läsa i en text från Långbro sjukhusmuseum.
– Det kallades rotationsterapi där man snurrade patienten tills den tuppade av helt enkelt. Man trodde man kunde nollställa systemet på en person på det här sättet, säger Morgan Stenberg.
Morgan Stenberg har god kännedom om verksamheten på området. Han brukar ha rundvandringar här för bland annat vårdelever på gymnasiet. Han tycker det är viktigt att man berättar om vad som försiggick här men tycker att det ofta glöms bort att det var en annan tid och att man inte visste då det man vet idag.
– Man trodde på metoderna och gjorde det man ansåg bäst, men nog är det så att vissa av de saker som hände här aldrig borde ha hänt. Särskilt de tidiga åren var verkligen gräsliga.
Han berättar om elchocksbehandlingar där man använde alldeles för stark ström och där elchocker användes som bestraffning.
– Det går inte att beskriva som annat än tortyr. Man experimenterade sig fram och vissa av metoderna används i dag men i förfinad form. Elbehandling används ju till exempel för att starta hjärtan och bota muskelvärk.
Vid en utställning från 2005 som handlade om Furunäset visades ett spännbälte upp. (Arkivbild)
Samtidigt som elchockerna lanserades lobotomering som behandlingsmetod, en metod som kom att kallas det vita snittet. Sammanlagt blev närmare 4 500 patienter i Sverige lobotomerade innan man slutade med behandlingen 1969.
Uppgifter finns om att 26 patienter lobotomerades vid Furunäset i slutet av 40-talet.
En metod som var flitigt använd vid Furunäset var långbad, där en patient kunde få sitta i ett kar med en duk spänd över och bara huvudet ovanför, ofta i kallt vatten.
Metoden kan härröra från Canada där en patient rymde ut i en sjö och simmade iväg och möttes upp på andra sidan.
– Den här personen var alldeles lugn när han kom upp, vilket tolkades som ett bevis på att man blir lugn av långa kalla bad. I själva verket var han mest troligt helt utmattad, säger Morgan Stenberg.
"Vissa saker som hänt här borde aldrig ha hänt men man får inte glömma att de allra flesta som jobbade här hade goda intentioner", säger Morgan Stenberg, museipedagog vid Piteå museum.
Under 30- och 40-talen infördes en rad nya "chockbehandlingar", en av dessa gick ut på att försätta patienten i insulinkoma, ett tillstånd som är livshotande om det inte behandlas. Efter en viss tid väcktes patienten med sockerlösning.
På 1950-talet började man använda hibernal i vården. Hibernal är ett läkemedel som kom att revolutionera vården då det gjorde patienter lugna så att vårdpersonal kunde nå fram till dem för nya behandlingar, bland annat samtalsterapi. En uppdelning i den psykiatriska vården började nu skönjas, en medicinsk och en psykoanalytisk.
Källa: Långbro sjukhusmuseum och Piteå museum