Från den lilla sommarstugan vid Jävreträsket går en slingrande gång ner till vattnet. Snön är djup på båda sidorna och snöflingorna är stora och svävar sakta genom luften.
På led kommer fyra vinterbadare och går.
Handdukar som ett tunt skydd mot kylan, fötterna i sommartofflor.
En liten bit ut på sjön är snön bortskottad och isvaken glimrar mörk mot det vita.
.
Mattias Lundkvist är först att klättra ner för stegen. Han har aldrig badat isvak förut, men är nyfiken och söker efter utmaning i livet.
Han klättrar neråt utan att tveka.
Anne Liljedahl, som är halvfinska och uppvuxen med vinter- och snöbad, guidar honom och påminner om andningen, tipsar honom att värma händerna i armhålorna. Mattias stannar i vattnet en bra stund innan han värmer sig i bastun, för att på nytt klättra ner i det kalla vattnet.
– Det är intressant hur kroppen först tar kontrollen över andningen, men det var jätteskönt när jag hittade lugnet och jag frös inte. Jag hade inga direkta förväntningar, men känner mig skönt avslappnad. Att vinterbada känns kvalitetshöjande och jag tror att jag kommer att göra det igen.
.
Fredrik Berglund har varit på plats tidigt. Eldat i bastun nere vid vattnet och druckit kaffe med sina föräldrar, som äger sommarstugan.
Han har vinterbadat i några år.
– Jag har väl alltid varit dragen till det extrema och från början var det en rolig grej och lite häftigt att plåga sig. Men ju mer jag läste om kallbad desto mer förstod jag hur bra det var. Det blir en mental träning och en slags meditation när man lär sig ta kontroll över andningen. Att vinterbada blir en helt annan grej när man kan andas ner i magen. När det fungerar blir det inte särskilt kallt heller, säger Fredrik.
.
För att förstärka och hålla i effekten av kallbad började han också med kalla duschar, från trettio sekunder upp till tio minuter.
– Jag känner både fysiska och psykiska effekter av att duscha och bada kallt. Det händer något med en. Jag känner mig mer jordad och nere på marken. Det blir tydligt att kroppen jobbar inifrån när man har badat.
Fredrik har ingen köldgräns, utan badar när han känner för det.
– Jag brukar tillåta mig att dra något panikandetag, men sedan jobbar jag för att flytta ner andningen från bröstkorgen. Det härliga är att man är totalt närvarande i nuet, det går inte att tänka på något annat.
.
Bakom isvaken ligger en hel del jobb.
– Den första isen kan man kapa sig igenom med motorsåg, sedan får man borra en massa hål med isborr för att sedan hacka upp själva hålet med en jordspade. Det tar fyra, fem timmar och efteråt är man så varm att man verkligen är sugen på ett bad, säger Fredrik.
.
I bastun flyter samtalet fritt, men när det är dags att klättra nedför stegen igen blir det tyst. Fokus ligger inåt.
Djupa andetag och stillhet.
Efter andra badet går Fredrik direkt upp till sommarstugan. Han tittar ner mot bastun och säger att han inte fryser alls. Röken från skorstenen blandar sig med snöflingorna, som fortsätter att sväva ner.