Som ung, kvinna, egenföretagare och musiker, såg hon det som en självklarhet att skriva under på debattartikeln och dess budskap: att kvinnliga musiker ständigt har glömts bort i historieskrivningen och hamnat i skuggan, att historien upprepar sig även idag och att det behövs förändring.
– Det är viktigt för oss alla att nå ut och påverka om vi ska kunna leva på våra kompetenser. Några av Sveriges största nutida artister skulle inte ha någon behållning av att skriva på ett sådant upprop om det inte verkligen behövdes.
Flera dimensioner
Mirjana Petrova förklarar att det finns flera dimensioner av könsroller och maktpositioner, i näringslivet och i den kreativa sfären.
– Det finns fullt av manliga koder att förhålla sig till. Alla kvinnor i höga positioner bär kavaj. Som företagare tänker jag på hur jag klär mig, hur jag talar, vilken bil jag kör, vilka offerter jag gör. För att ha trovärdighet i min yrkesroll och för att lyckas med det jag tar mig för måste jag tänka på hur jag presenterar mig. Inom kultursektorn så hamnar man också ofta lägre i hierarkin, vilket kan märkas i vissa företagssammanhang. Ibland blir jag inte tagen på allvar och då måste man ha en del skinn på näsan.
Skillnader i val
Genom sina arbeten som sångpedagog, körledare och frontsångare i coverband har hon erfarenhet av att det finns skillnader i de val män och kvinnor gör, vilket påverkar hela kulturlivet.
– Jag har aldrig spelat med kvinnliga musiker i något coverband. Häromkring känner jag väldigt få kvinnliga instrumentalister, vilket egentligen är helt vansinnigt. Men det gäller också omvänt. Jag söker manliga körledare till mina pop- och rockkörer, men det är praktiskt taget omöjligt att hitta sådana. Det är kvinnor som sjunger och män som spelar instrument.
Att Petrova själv har valt sången som huvudinstrument är något hon funderat mycket kring.
– När jag var yngre var många av de kvinnliga musikförebilderna vokalister. Mariah Carey, Celine Dion, Aretha Franklin, Tina Turner. Jag såg inte några alternativ till det då, det tog lång tid innan jag såg en kvinna som gjorde något annat än sjöng på scen. Men jag önskar idag att jag hade lärt mig något instrument mer ingående, nu när jag jobbar för att kvinnor ska utbilda sig inom musiken och jag ”bara” kan sjunga.
Jämställdhet på agendan
För att det ska bli förändring krävs att hela samhället medvetandegör och för upp jämställdhet på agendan, menar Mirjana Petrova.
– Det krävs att skolor och arbetsplatser på olika nivåer och inom alla sektorer tar till diskussion om jämställdhet, vad dessa har för ansvar för att skapa förändring och hur vi når dit. Att historieskrivningen förändras och lyfter fram alla som har gjort avtryck, oavsett kön.
Men det krävs också att företagare sinsemellan hjälps åt, fortsätter hon.
– Vi i början av vår karriär behöver samarbeta så att vi stöttar och hjälper varandra, håller koll på politiken lokalt och internationellt och att vi informerar varandra om det som händer. Det gäller inte bara inom musiken utan inom alla yrken. Då tror och hoppas jag att man i förlängningen kan sluta att prata kön och prata mer om kompetens.