Vildhallon och ensamsorg

Dagarna har blivit långa sedan allra bästaste dottern min börjat kliva upp mellan halv sju och halv åtta på morgnarna. Hemflytten till huset närmar sig och jag är oroväckande övertygad om att jag ska hinna med tusentals projekt därhemma.

När det gäller trädgård har jag inte gröna fingrar, men skira drömmar. Äppelträden vi fick i inflyttningspresent har överlevt och står vänskapligt bredvid varandra för att om några år förhoppningsvis skugga köket från starkaste mitt-på-dagen-solen.

Daggkåpa ska planteras i blomsterön och några zinkhinkar ska få kuddmossa som inneboende mot höstkanten. Annars fokuserar jag mest på det ätbara.

Förra sommaren hälsade lilla Agnes på och jag lyckades distrahera henne från Ankarskatavägens bitvis snabba trafik med våra svartvinbärsbuskar. "Bär!" sken hon upp och började ivrigt söka bland bladen.

I höstas planterade vi vildhallon. Hoppas bara att buskarna överlever flytten från diket och ger oss små smakstarka, mörkröda bär.

Ätbart i trädgården känns särskilt roligt med tanke på Siri. Jordgubbar på affär blir aldrig samma sak som sårskorpiga barndomsben på väg mot solvarma jordgubbslandet.

Det är en av sakerna jag vill ge henne. Närheten till naturen. Vetskapen om hur en nyuppdragen morot smakar, hur en nyplockad ärtskida luktar.

När hallonen nyss var satta i jorden och vi upplevde den första tiden med Siri var jag ofta tacksam för att inte vara ensam. När jag ammade ammade ammade eller hade en sovande bebis i armarna tänkte jag ibland att jag inte ens skulle ha fått i mig mat om inte sambon kommit hem och fixat lunch.

Men det är klart att det går att vara ensam. Ibland måste det gå. Varje år är runt 50 000 barn i Sverige med om att deras föräldrar separerar, trots ambitionen att hålla ihop. För alltid. För barnens skull. Såklart.

Läste om en undersökning där skilda med barn berättade om det svåraste med att vara ensam vuxen i familjen. Och det var inte ledsna barn, ansvar, skjutsning och hämtning eller problem - utan sorgen att vara ensam med alla framsteg som många tyckte var tyngst.

Men trots att ungefär 500 000 barn har separerade föräldrar finns inte så mycket samlad kunskap kring hur en skilsmässa påverkar barn och ungdomar. Via Lunarstorm har Rädda Barnen gjort en undersökning som bland annat visar att en majoritet av ungdomarna vars föräldrar skilt sig upplevt sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter, magont och huvudvärk i samband med föräldrarnas skilsmässa. 44 procent tyckte att det var jobbigt att föräldrarna talade illa om varandra.

Det bästa med skilsmässan var att bråken minskade och att föräldrarna blev lyckligare. Men få av tonåringarna i undersökningen upplevde en sådan förändring för egen del. Föräldrarna mådde bättre, men inte barnen.

Själv drömmer jag om milda försommarkvällar där jag dröjer mig kvar i trädgården med en egenkomponerad hallonsmoothie med färsk ingefära i. Eller möjligtvis en raspberry daiquiri utan alkohol naturligtvis - jag kvälls- och morgonammar ju fortfarande.

Hur fruktsam lilla vildhallonbusken än blir får vi nog köpa in understöd från kvartersbutiken.

Men drömmarna om stilla stunder i utemöbler betyder också att det är dags att sluta vara Sirimamma på heltid och dags att bli yrkesarbetande igen. Jag längtar och jag gruvar och förstår att jag är långt ifrån den enda att känna så.