– Jag trivs jättebra här, säger Viktoriia Lysun, 39 år, som jobbat i 20 år som frisör i hemlandet Ukraina. Både som anställd och som "egen" när man hyr stol på en salong.
Vi ses på Hårstudion – rosa blommor, ballonger och kläder vittnar om att det är Rosa-bandet kampanj till förmån för cancerforskning och Viktoriia matchar in med en rosa, plisserad kjol och pratar med kollegor och kunder.
Kontrasten är stor till hur det var när familjen tvingades fly från Ukraina när kriget bröt ut den 24 februari.
De hade förberett sig och samlat ihop konserver, tagit ut kontanter och bunkrat bensin. Efter mörkrets inbrott begav de sig av från Kiev i en gammal bil.
– Det var farligt att köra och tog lång tid, vägar och broar var avstängda och vi såg och hörde bomber falla i närheten. Det var fullt av ukrainska soldater och ryska helikoptrar, säger Viktoriia.
Från Ukraina tog de sig över gränsen till Rumänien, sedan till Slovakien, Moldavien och Polen där de återförenades med de två äldsta döttrarna som åkt tåg. Via Gdansk tog de färjan över till Stockholm och sedan vidare till Boden, Älvsbyn och Piteå.
Viktoriia, hennes mamma, maken och döttrarna som är 19, 18 och 13 år gamla, och sönerna som är 3,5 och 1,5 år gamla har alla rotat sig.
– Viktoriias dotter går i samma klass på gymnasiet som dottern i en annan familj från Ukraina som vi har hjälpt. Hon berättade att en klasskompis till henne hade en mamma som var frisör. Då sa jag att: "Be henne komma hit och säga hej", säger Lotta Berggren som redan hade Viktoriia "i tanken" då hon tidigare hört att en frisör från Ukraina sökt jobb i Älvsbyn.
– Jag förstod direkt att det måste vara hon.
Via arbetsförmedlingen har Viktoriia fått en anställning på ett år som hon kombinerar med SFI-studier via mobilen.
– Frisörföretagarna var tidigt ute med att säga att "var inte rädda för att anställa frisörer från Ukraina, de har en bra utbildning". Viiktoria är väldigt duktig, säger Lotta som även har frisörer från Bosnien och Serbien.
– Här i Piteå vill jag stanna, jag kan jobba, studera och utvecklas, säger Viktoriia, vars make fått jobb i skogen och som hockeydomare.
– Barnen pratar redan bättre svenska än vad jag gör.
– Du pratar bra svenska, det är så roligt att du hellre väljer svenskan än engelskan, du snappar upp nya ord hela tiden, säger Lotta.