"Om att våga beröra ämnet kris" var temat för dagen i Café insiktens föreläsningsserie. Lars Andersson, ställföreträdande insatsledare vid räddningstjänsten, fanns på plats för att berätta och svara på frågor. Lars Andersson som har 20 år i yrket som brandman, kommer dagligen i kontakt med människor i kris.
Han berättar att han sett det mesta och att han med åren samlat på sig rutin och erfarenhet av att hantera kris, men att när traumat kommer nära, för nära, står man skyddslös.
Upplevelsen avgör
– I sommar åkte jag till en olycka där min egen son var inblandad och jag visste inte hur jag skulle bete mig. Jag försökte gömma mig bakom en uniform, som brandmannen Lars, som vet vad som ska göras på en olycksplats, men det blev konflikt med föräldrarollen. Det var ju min son som låg där men när han frågade om jag var "pappa" nu och jag svarade ja, så blev det lättare.
Lars Andersson beskrev olika typer av kriser som kan uppstå, traumatisk kris, utvecklingskris och livskris, där den sistnämnda kan uppstå vid en skilsmässa, arbetslöshet eller när barnen flyttar hemifrån.
– Hur man som person reagerar på en händelse är väldigt individuellt men det är inte händelsen i sig som utlöser en krisreaktion, det är hur händelsen upplevs.
Finnas där
Han säger att man inte ska vara rädd för att möta människor i kris och gav tips på hur man kan göra och att man inte ska tveka inför att ta kontakt.
– Man behöver inte alltid säga så mycket. Bättre att lyssna än att prata även om det för en själv kan vara svårt att hantera tystnaden.
Han underströk att man inte ska försköna situationen med kommentarer som: Du ska se att det blir bättre om ett år...
– Lyssna och finnas till kommer man långt med.