Hon berättar sin historia anonymt av hänsyn till sin pappa och bror. Numera vet hennes vänner hur hon haft det och hon har inga problem att prata om vad hon brottats med under sin uppväxt, men så har det inte alltid varit.
Pappan var och är alkoholist. En festprisse som för det mesta stod i centrum när det var fest, och fest var det ofta.
Föräldrarna skildes när hon var tre och varannan helg tillbringade hon hos pappan som bodde på annan ort.
– Ibland fick mormor komma och hämta oss syskon mitt i natten då pappa inte var hemma eller om det var för mycket fest hos honom.
Otrygg
Precis som många andra i hennes situation har hon känt ett föräldraansvar för sin pappa. Han klarade inte av att vara en bra och pålitlig förälder.
– Vi syskon sa aldrig nåt till pappa om hans drickande, vi gick undan och var ledsna.
På söndagseftermiddagarna kunde han ringa, bakfull och med ångest. Då ville han umgås.
– Vi var hans medicin.
Hon och henne syskon kände sig aldrig trygg med pappan, han var inget att lita på och det har satt sina spår. Hon har svårt att lita på vuxna personer, speciellt män.
Dåligt samvete
Ibland kunde hon få rådet av andra att "säg upp kontakten då".
– Det är inte så lätt, det är ju ändå min pappa. Sen ville man inte göra honom ledsen och han kunde ge oss dåligt samvete för att han var ensam.
Hon är en klok och mogen 20-åring som kan berätta om sitt liv. I dag går det bra och det beror till stor del på att hon och syskonen tagit beslutet att säga upp kontakten.
– Jag har pratat med kuratorer och psykologer sedan jag gick i femte klass. Jag har själv sökt hjälp. Tyvärr har jag haft svårt att öppna mig, utom för en.
Pappan har hon lättare att lämna bakom sig, svårare är det med hennes storebror som stått henne nära.
– Jag känner honom bättre än pappa, vi har haft en bra relation.
Fick nog
För några veckor sedan nådde allt sin kulmen och familjen fick nog av både bror och pappa.
– Jag och min syster skickade ett sms. Vi har försökt prata så mycket utan att det gått fram. Nu skrev vi att vi säger upp kontakten tills det blir någon förändring. Pappa svarade aldrig och min bror ringde och förnekade sitt missbruk.
Om det var jobbigt då så känns det bra nu. Mycket av oron hon haft för de båda är borta och sömnen har kommit tillbaka.
Det märks när hon berättar att det är svårt att hantera problemen med brodern. Den kära storebrodern, den lite blyge och godhjärtade som hon tycker så mycket om, men som hon inte längre orkar ha med att göra.
Personlighetsförändrad
Han började dricka på gymnasiet. Intaget ökade snabbt och han festade mer och mer.
– För två år sedan började jag misstänkta att han använde droger. Han var ofta hos mig eftersom jag bor i stan, han kom och sov över, ringde på nätterna och han blev mer och mer förändrad. Det var inte längre min riktige storebror. Han blev personlighetsförändrad.
Brodern nekade bestämt till anklagelserna när familjen frågade. När hon hittade pulver i hans ficka förstod hon att hennes aningar var sanna.
– Hans missbruk har accelererat. Det senaste året har varit hemskt. Jag har levt med oro och tankar på vad som ska hända. Han har varit nära döden flera gånger.
Även när det gäller brodern svek pappan som brukat festa med sin son.
– Jag tror han har tagit det hårdare med pappas alkoholism än jag och min syster, vi har pratat med varandra om det medan min bror behållit det inom sig.
Förlorat en bror
Familjen har försökt hjälpa och på den vägen offrat mycket av sig själva.
– Jag vet att jag är medberoende och jobbar mycket med det.
Hon känner det som att hon förlorat en bror. Även om han blir fri från missbruk är hon rädd för att han aldrig kommer att bli densamme. Den sorgen bär hon med sig.
När beslutet om att säga upp kontakten togs mådde hon dåligt. Då hade det tagit flera år innan hon hade modet att säga åt sin bror att gå, att han inte var välkommen längre när hon förr tagit emot honom med öppna armar.
– Jag mår bättre nu, jag har tagit ett beslut att jag aldrig mer ska må dåligt för min bror eller pappas missbruk. Jag har varit som en mamma för min bror och ingen förstår hur mycket jobbigt jag och min syster fått vara med om när det gäller min pappa.
Säg upp kontakten
När meddelandet skickats och beslutet var taget stötte hon på sin pappa på stan.
– Vi stannade och pratade lite, han vågade inte se mig i ögonen, det var mest pinsamt att möta honom. Jag hoppas att han tänker "nu har jag förlorat mina barn".
Nu har hon fått lite distans och kan summera och se tillbaka, förstå att hon missat mycket av sin barndom då hon varit omhändertagande mot pappan också.
– Jag har känt mig så hjälplös när det gäller min bror. Även om han velat bli inlagd har han inte blivit det, att få hjälp är svårt, nästan omöjligt.
Hon längtar till den dag hon ska få barn.
– Jag ska aldrig utsätta mina barn för all skit jag fått uppleva. Jag uppmanar alla att säga upp kontakten om de är i liknande situation, risken är stor att man går under annars.