Vi struntar i tiden

Advent är paradoxernas tid. Som mest att göra på jobbet, dagar som ska planeras ihop, middagar, festligheter, julklappar att inhandla, hem att pynta. Och så tid att bara vara.
En morgon i veckan la vi förskole- och jobbtidspassning åt sidan. Efter frukost bäddade vi istället ner oss i sängen igen och läste biblioteksböckerna "Lycklige Alfons Åberg" med jultema, "Byn som glömde att det var jul" samt "Jul i Bullerbyn".
En timme senare än vanligt lämnade jag en harmonisk gladflicka på förskolans gård.

På nästa sida tipsar Hanna Lidström om julklappar. Böcker är givetvis med bland idéerna.
Diskussionen om julklappar och pris på dem är intressant. Många har övergått till olika julklappsspel där man köper en klapp för en given summa. Själv tycker jag om att köpa eller skapa saker till mina kära. Sällan dyrt, men väl genomtänkt.
I somras önskade sig dottern en Djurgårdsfärja och en get i födelsedagspresent (inspierarad av Stockholmsresan). För en månad sedan ville hon ha NK-huset och ett flygplan i julklapp. Efter att ha bläddrat varv på varv i katalogen från leksaksaffären har önskningarna dock reducerats till en: en snöskyffel i barnstorlek.