Det svindlar. Vågor av smärta genom nacken och upp i huvudet. Han glömmer att andas, eller andas i små korta stötar, som en fisk som kämpar för livet på land. Det sticker som nålar i den vänstra armen och han kan inte riktigt greppa verkligheten. Golvet under fötterna försvinner, som om det flyter. Synfältet blir en tunnel, fokuserat, men det är inte han själv som fokuserar. Allt kränger och far när huvudet rör sig.
Han vet inte om han ska svimma, eller dö.
Med orden kastar Thor Rutgersson den som lyssnar direkt in i en av hans panikångestattacker.
De har varit en del av hans liv i elva år.
– Det syns nästan aldrig utanpå när jag har en panikattack, enda gången det märks är om en attack varar så länge att jag tappar färgen i ansiktet. Men även om inget syns på utsidan, är det kaos inuti, säger han.
.
Thor Rutgersson är 34 år och bor i Stockholm. Till Piteå har han kommit som föreläsare under Psykiatrins vecka. Han har en bakgrund i folkbildningsvärlden, är författare och frilansskribent.
Sin första panikångestattack hade han vintern 2006.
– Jag var ung och hade fått möjlighet att jobba med saker jag tyckte var riktigt roliga. Jag skrev, föreläste och reste runt. Det var så kul att jag inte ville kännas vid varningssignalerna. När jag fick min första ångestattack fattade jag ingenting, men jag tror att det var stress som utlöste den, säger Thor.
Det är inte ovanligt att uppleva en panikattack någon gång i livet, men det är först när en fastnar i återkommande attacker som det kallas panikångestsyndrom.
– En ny attack skapas av rädslan för att få en ny attack. Vi blir extra lyhörda för minsta lilla signal, som hjärtklappning eller yrsel, och så är cirkusen igång. Kroppens fly- och fäktasystem kopplas på och det blir en ond, nedåtgående spiral.
.
Precis som för många andra hade det kunnat stanna vid en panikattack, men för Thor fortsatte panikångesten att tränga sig på.
– För mig ligger grundproblemet i dålig självbild och dåligt självförtroende. Jag har haft svårt att se mitt eget värde utanför prestationen. Jag är tyvärr inte ensam, många som drabbas är ambitiösa och flitiga. I dag tänker jag på mig själv som jag tänker på en vän. En vän tycker vi om för vem de är, inte för vad de presterar.
.
Thor började undvika situationer där han tidigare fått panikångest och situationer där han absolut inte ”fick” ha en panikattack.
– Att hela tiden vara på spänn ger huvudvärk och jag har brottas mycket med känslor av skuld och skam. Det är lätt att isolera sig och bli beroende av andras stöd och hjälp, att gå och köpa en liter mjölk kan bli omöjligt. När livet blir så komprimerat leder det ofta till depressioner.
Något Thor själv varit i perioder under hela sitt vuxna liv.
– Jag blir passiv, vill inte träffa någon eller göra något. Jag vill knappt finnas till.
.
På senare tid har det cirkulerat en omdebatterad lista i sociala medier. Listan består av hundra tips för att komma över en depression och är skriven av en läkare till en patient.
– Tipsen handlade om allt från att banta till att dansa och städa lägenheten. Det kanske inte var jättelyckat, men det ligger ändå något i det. Enkla saker hjälper. Det handlar om att ta mikrosteg, som att kliva upp ur sängen, hissa upp persiennen och titta vad det är för väder, eller att stretcha lite. Det låter banalt, men för varje handling bryter vi depressionens grepp. Allt vi gör ska firas som framsteg, men klarar vi det inte ska vi inte döma oss. Istället borde vi krama om oss själva ibland.
.
Har du fler tankesätt som hjälper?
– Jag brukar tänka att varken smärta, sorg eller lycka är ett konstant tillstånd. Varje dag innehåller glädje om vi letar, och om vi tränar på att bekräfta de stunderna kan det vara början till en förändring. Jag försöker också komma ihåg det värsta när det är som bäst och det bästa när det är som värst. Inget är beständigt, så jag försöker njuta när det är bra och ha perspektiv när det är riktigt illa.
.
Vad är mer viktigt för dig?
– Ord har stor betydelse för mig, att färglägga det jag känner, att förklara och skapa kopplingar. Det blir som en ventil, men det tog länge innan jag delade med mig av det jag skrivit till andra eftersom jag skämdes. Sedan är det tradigt att tjata om motion, men det hjälper i längden. Efter ett tag kan det bli något en faktiskt vill göra. För mig är balans viktigt. Motion och att skriva ger energi. Socialt umgänge ger energi, men också tid för att vila och reflektera. Om jag inte ser till att ha reservkraft läcker ångesten igenom. Jag måste prioritera mig själv.
.
Vad tänker du om det?
– Om en drabbas av psykisk ohälsa går det aldrig mer att köra på i 120. Återfallsrisken är för stor, det är jag själv ett levande bevis på. Efter en sjukskrivning med lite pengar har jag velat jobba så mycket som möjligt. I kortare perioder kan det gå an, men det kan inte vara ett grundtillstånd. I förlängningen är inte det en nackdel, eftersom jag tror att människor i balans producerar de bästa resultaten.
Thor pausar. Glimten i ögonvrån.
– Kanske låter jag som en guru ibland, men jag kämpar själv med min vardag. Det blir ofta tokigt.
.
Vad har du testat som inte fungerat?
– För mig fungerar inte piller och jag har testat många. Det är inget jag dömer ut och under kortare perioder kan det vara nödvändigt för att komma över den första tröskeln. Men panikångestsyndrom är i grunden inte en depression och de flesta mediciner är just antidepressiva. Många kapar dalarna och topparna, själv behöver jag uppleva och känna för att kunna motivera mig själv.
.
Hur ser ditt liv ut i dag?
– Att jobba som frilansare passar mig bra. När jag skriver rapporter till organisationer kan jag jobba hemifrån och stämma av via mejl. I andra projekt är det en hel del möten. Det blir jobbigare, men samtidigt som det är stressande för mig att träffa folk behöver jag den sociala interaktionen. Det gäller att hela tiden balansera. När min buffert blir för låg kan jag få panikångest av vad som helst, som att åka tunnelbana, eller se på Netflix.
.
Vad tänker du om arrangemang som Psykiatrins vecka?
– Ibland pratar vi om psykisk ohälsa som ett ”hittepå”, att det egentligen bara är folk som är lite oroliga av sig, att de behöver skärpa till sig och komma igen. Men det funkar inte riktigt så och därför är temadagar viktiga. Vi som lider av psykisk ohälsa ska inte skämmas. Det har jag gjort, jag har varit så rädd för att det ska synas på mig. I dag är psykisk ohälsa den vanligaste orsaken till sjukskrivning i Sverige.
.
Hur förhåller du dig till din panikångest nu?
– Jag försöker att inte låta den diktera vad jag ska göra och inte, men det tar på krafterna att kämpa. Ibland känner jag mig så glad och positiv, när ångesten kommer tillbaka är det knäckande.
.
Har du någon tanke du vill skicka med?
– Googla inte för mycket, du hamnar lätt på forum där många skrivit i affekt. Den läsningen kan vara skrämmande. Och sök hjälp! Det finns gott om chattgrupper och jourlinjer, där du kan vara anonym om du vill. Psykisk ohälsa behöver inte vara ens identitet, men det som händer med oss blir en del av oss. Jag försöker att inte låta det begränsa mitt liv. Det gör det visserligen i perioder, men om jag vänder på det har jag fått insikter som många andra inte har, säger Thor.