En gatupratare berättade för omgivningen vad som pågick - och varför. Ändå var det många som undrade och förfärades över att så många tagit sitt liv bara ifjol.
Så här i coronatider hölls inga tal och arrangörerna uppmanade heller inte folk att samlas, men ville ändå uppmärksamma det faktum att så många som 1 588 människor valde självmord som lösning på sina problem 2019.
På plats på Byxtorget i Piteå fanns personal från Svenska kyrkan och frivilliga från Öppen gemenskap men också drabbade anhöriga, mammor som förlorat sina barn.
Tillsammans för att uppmärksamma de som dött och för att försöka förhindra fler självmord. Från vänster Birgitta Andersson, Terese Lindbäck och Ulrika Mattsson.
– Det var genom kyrkan vi lärde känna varandra jag, Birgitta Andersson och Kirsi Heiskanen då våra barn tog sina liv för två år sedan, berättar Ulrika Mattson som förlorade sin David 2018.
Mötet och tiden i kyrkans sorgegrupp ledde till att mammorna bildade en "Leva vidare-grupp" som försöker stötta inte bara varandra utan också andra som drabbas.
Ljuständning pågår. Kvinnor som förlorat någon nära sida vid sida med anställda i kyrkan, från vänster Kirsi Heiskanen (dold), Victoria Lundmark, Birgitta Andersson, Terese Lindbäck och Ulrika Mattsson.
Och så klart vill de på alla vis uppmärksamma problemet och försöka bidra till att inte fler tar sina liv.
– Vi måste öppna upp för att prata om det, menar Mattsson.
Beteendevetaren Marie-Louise Söderberg, som i 25 års tid arbetat med frågor rörande psykisk ohälsa och suicidprevention, föreläste digitalt.
Ofta, ja nästan alltid handlar det om psykisk ohälsa. Men hur möter man en anhörig, kanske ett barn, som mår så dåligt att denne inte vill/orkar leva längre?
Teoretisk faktabakgrund och handfasta råd om hur man bör möta en suicidbenägen bjöd beteendevetaren Marie-Louise Söderberg, som arbetat med det i 25 år, på i en digital föreläsning "Att tala om självmord är ett skydd för livet" (som går att se i efterhand) följt av en livschatt.
Linda Jele, diakon i Svenska kyrkan, var organisatör tillsammans med Maria Renberg från studieförbundet Sensus.
I telefon innan föreläsningen berättade hon dock de kanske viktigaste sakerna att tänka på; att aldrig lämna en självmordsbenägen ensam, att prata öppet och – framför allt – att lyssna.
– Den som mår så dåligt vill verkligen prata och bli förstådd, samtidigt som den behöver få höra att livet kan vara så här ibland men att det inte behöver betyda att det slutar där, säger Söderberg.
Det är dock inte (absolut inte!) klämkäcka råd och problemlösning det handlar om, utan att finnas där och lyssna. Att visa den livströtte att han/hon inte är ensam.
Allan Sundman från Öppen gemenskap-gruppen var med och hjälpte till. Han tyckte det var både roligt och viktigt.
Under ljuständningen på Byxtorget fanns också frivilliga från Öppen gemenskap på plats, människor som brutit ensamhet och armod och funnit gemenskap där.
– Gemenskapen är till för alla i alla åldrar; ensamma, hemlösa, människor i utanförskap – ja, alla som behöver, berättar Victoria Lundmark, ansvarig för projektet som startades tillsammans med kommunen men nu bedrivs i kyrkans regi.
På kvällen hölls en stilla stund med musik och ord i kyrkan.