"Vi kan inte sälja kulturarvet"

För att kunna påverka måste man medverka. Det verkar vara Östra Kikkejaurs devis. - Vi är inga bakåtsträvare och vill inte stoppa samhällsutvecklingen. Men det här är en stor och svår fråga för oss. Vi vet egentligen ingenting. Vem annars gör det? Det här blir ju Europas största vindkraftspark och vi har ingenting att jämföra med. Vi måste ju först veta vad vi förhandlar om innan vi kan börja förhandla. Annars finns risken att vi förhandlar bort oss. Därför har vi, än så länge, mest lyssnat till den information vi fått av exploatören, berättar Ruth. Piteå-Tidningen träffar Östra Kikkejaurs sameby i samband med en kalvmärkning utanför byn Deppis i Arvidsjaurs kommun. Klockan är strax efter midnattt och runt lägereldarna finns utöver renskötarna även ett par nyfikna turister från USA. <h3>Gigantisk investering</h3>En flerhundraårig tradition utspelas framför ögonen på alla närvarande. - Vad tror du om vindkraftsplanerna? frågar renägaren Torkel Fahlgren, från Koler. Att det handlar om en gigantisk investering av en omfattning som få kan förstå är vi överens om. - Jag är ju inte involverad i förhandlingarna. De överlåter jag åt våra representanter. Sedan får vi se vart det leder, säger Fahlgren, skrattar och plirar med ögonen som bara han kan. Sedan återgår han till arbetet i renhagen med ständigt glada kommentarer och visar de två pojkar som följer med PT hur en kalvmärkning går till. Han låter till och med pojkarna, till deras stora lycka, hålla en söt liten renkalv. Anders Ruth är inte mest bekymrad över själva vindkraftverken. - Djuren vänjer och anpassar sig. De kommer inte att fly för snurrorna. Det som oroar mest är byggnationerna och det stora antalet tillfartsvägar. - Anläggningsarbetena får stor påverkan och kommer att störa renarna. Sedan ska varje verk ha en egen väg. Då vet vi av erfarenhet att folk söker sig ut på dem av ren nyfikenhet. Även om de inte plogas så kommer de att användas för skotertrafik. Det blir mer aktivitet, tror Patrik Lindgren, en av medlemmarna i samebyn. <h3>Själv närmast</h3>Enligt Östra Kikkejaur hamnar 98 procent av kraftverken på deras betesmarker. - Visst skapar planerna en hel del funderingar. Precis som de flesta andra så står man sig själv närmast och undrar vad som ska hända. Projektet är jättestort och vi känner oss i sammanhanget ganska små, förklarar Ruth. Patrik Lindgren tillägger: - Vi skulle kunna säga tvärt nej och motsätta oss allt. Men istället har vi krävt att få vara med i förhandlingarna redan från ett tidigt skede. Nu till en början vill vi ha så mycket information som möjligt om planerna. Det vore intressant att se en datoranimation av vindkraftsparken. Några positiva effekter av en eventuell vindkraftsetablering har samebyn i dagsläget svårt att se. - Ur renens synpunkt finns inga. Vi måste beakta renarnas behov. Samtidigt försöker vi hitta möjliga lösningar för alla parter. Det brukar bli bäst om alla får sitt, säger Lindgren. Tankar på att låta exploatörerna köpa ut samebyn har funnits. - Men vi måste också tänka på kommande generationer. Han tycker att exploatören, i detta fall Svevind, visat respekt. - Ja, den känslan har jag fått. Sedan får vi väl se vad det är värt i slutändan. Men än så länge tycker jag att de har uppträtt korrekt och förtroendeingivande. Östra Kikkejaur önskar att få dela upp den planerade vindkraftsparken i mindre områden. - Då kan vi säga att på det eller det berget motsätter vi oss att verk uppförs. För även om bergstopparna inte är hedland så används de till och från som reservbetesland. - Kan vi inte nyttja dem så tvingas vi snabbare till känsliga områden. <h3>Svårvärderad studie</h3>Renskötarna i Östra Kikkejaur är luttrade. - Det är ju inte bara vindkraften som gör intrång. Skogsbolagen har länge skövlat i vårt område, biltestnäringen breder ut sig, vägar byggs och mycket annat görs som påverkar oss. Byggs Norrbotniabanan kommer den att gå över våra betesmarker på Pitholmen. Nu lär också den gamla Gränges-tomten på Haraholmen vara aktuell för bebyggelse igen. Det är som ett vattenglas som ständig fylls ... någon gång rinner det över kanten. Det känns som om det är nära för vår del, säger Lindgren. PT visar Energimyndighetens studier av hur renar påverkas av vindkraftverk. - Men de undersökningarna är ju gjorda på platser med bara ett fåtal verk. Här pratar vi om kanske upp mot tusen. Så det är svårt att veta hur man ska värdera den studien, menar Lindgren. En konsekvens kan bli att samebyn måste minska antalet renar på grund av betesbrist. - Det i sin tur kanske leder till att några renskötare måste sluta. Men vi kan som sagt var inte säga att det blir så. Vi hoppas förstås hitta lösningar som gynnar både oss och exploatören. Framtiden får visa vad det blir.<\c>