POP. Två år gamla "Alphabetical" var en uppvisning i modern popestetik. Phoenix - ett franskt band om någon trodde annat - hade gjort en ren, snygg platta med läckert gitarrspel, lagom angelägen sång från Thomas Mars och starka, avslappnade låtar. Den onödigt hajpade plattan var sprängfylld av välvillig gitarrpop som var väldigt mycket i rummet, men aldrig i ansiktet på lyssnaren. På uppföljaren fortsätter de på den inslagna linjen. Den här gången har bandet lämnat hemmastudion och istället spelat in i Tyskland. Soundet är intakt, men det spritter mer om låtarna. Och även om en tydlig hit i stil med "Everything is everything" saknas kommer nya favoriter som "Lost and found" och "One time too many" att gå varma i spelaren i sommar.
Phoenix stärker intrycket med ett verk som växer för varje lyssning.