Urmakare Hjalmar Boström i Piteå skrev på insändarplats för 100 år sedan följande:
"Enär det visat sig, att de, som besökt stadshuset elektricitetsmaskin, fått sina ur mer eller mindre magnetiska, något som inverkar menligt på gången, ja, t.o.m. kan komma urverket att stanna, vill jag härmed erinra om att försiktighet bör iakttagas, ty dels blir det kostsamt och för övrigt tarvas det ett noggrant arbete till att få magnetismen avlägsnad från uren".
Denaturerad sprit
Det var sparsamt med elektrisk belysning i Piteå i slutet av 1800-talet. I juli 1890 noteras i de gamla tidningsläggen att Munksunds ångsåg skulle få elektrisk belysning. Den första elinstallationen i Piteåbygden. 1893 berättas att det då helt nyanlagda Furunäsets sjukhus hade elektrisk belysning. En ångmaskin på 50 hästkrafter försåg sjukhuset med lyse till 600 glödlampor, 12 båglampor och 10 utomhuslampor. Året därpå började det på allvar talas om att elektrifiera även i centrala Piteå, med gatubelysning på 18 ställen. Något som resulterade förslag att bygga en kraftstation försedd med ångdrift.Samma år tog dock stadsfullmäktige beslut att uppskjuta uppförandet av en elektrisk centralstation.
I november 1896 noteras att den belysning som fanns på Storgatan tilldrog sig berättigad uppmärksamhet och att Piteå aldrig förut kunnat fägna sig åt en så tillfyllestgörande och vacker belysning. "Samtliga lampor i dessa lyktor äro s.k Auerbrännare och fotogenen har utbytts mot denaturerad sprit. Verkan av den nya belysningen är så iögonfallande att den frågan allvarligt dryftas man och man emellan om ej Piteå borde slå tankarna på elektricitet alldeles ur hågen, åtminstone för den närmaste framtiden, och basera hela sitt gatubelysning på detta system".
Elverk vid kanalen
År 1900 var elektrifieringen uppe till ny behandling. I en rapport påtalades bland annat det lämpliga att koppla ihop vattenlednings- och belysningsfrågorna, men utan resultat. När med Piteå stadshotells invigdes i februari 1907 noterades att byggnaden under 1906 försetts med eget elektricitetsverk.I januari 1908 berättas att byggföretaget Jakobsson och Eriksson i Umeå under andra halvåret 1907 påbörjat uppförandet av ett mindre elektricitetsverk vid nuvarande Sundsgatan ( där parkeringsdäcket är beläget) huvudsakligen för belysningsändamål och att det då stod i det närmaste färdigt. Byggföretaget hade fått köpa markområdet för 1 krona och 52 öre per kvadratmeter
Byggnaden var uppförd i tegel i två våningar intill Jakobsson och Erikssons nya stenhus vid Uddmansgatan ( Handelsbankshuset). Elverket markerades av en fabriksskorsten av ansenlig höjd.
En ångmaskin med 65 effektiva hästkrafter, i förbindelse med två generatorer, skulle förse centrala Piteå med belysning. I byggnadens övre våning fanns kontor och boningsrum. Där hade även ordnats med ackumulatorbatterier för magasinering av elkraft. Genom batterierna kunde man stänga av maskineriet under de tider då det behövdes litet ström. Batterierna utgjordes av 242 celler, blyplattor nersänkta i glasbehållare fyllda med svavelsyra. Det nya verket skulle leverera ström till 1 500 lampor om 16 normalljus. Vattnet pumpades in och ut från den intilliggande kanalen.
För sceniska prestationer
Samma år rapporteras att Godtemplarhusets scen skulle göras mer lämplig för sceniska prestationer genom att dra in elektriskt ljus. Även stadsfullmäktige, efter en motion, skulle ta ställning till att elektrifiera rådhuset.1915 utfärdades för övrigt en stiftelseurkund för ett nytt bolag i Piteå vars verksamhet skulle bli att, efter inlöp av elektricitetsverket i Piteå, tillhandahålla allmänheten elektrisk ström för ljus och kraft samt att sälja elektriska artiklar,
Den egna produktionen kompletterades senare med tillskottskraft från Lillpite och Roknäs kraftstationer, till dess att kraften från Porjus nådde staden i början av 1920-talet
Med vattenkraft som elproducent startades Sikfors kraftverk 1912. Roknäs fick ett kraftverk 1917. Lillpites kraftverk stod färdigt 1918. Samma år började vattenkraft produceras i Blåsmark, Rosvik och i Norrfjärden. Som kuriosa kan berättas att distributionen i Blåsmark stördes varje gång kossorna släckte sin törst i sjön intill kraftverksdammen.