Värmekälla med själ
På 1700-talet introducerades kakelugnen på allvar i Sverige. Det var till en början en värmekälla som bara de välbeställda i samhället hade råd med. I mitten av 1800-talet blev det dock möjligt för allt fler att installera kakelugn. Kakelugnsmakarna fick då gott om sysselsättning.
Den här fastigheten, uppförd omkring 1850, och flyttad 1889 till Fiskaregatan 17 i Piteå ägdes tidigare av kakelugsnmakare Alfred Wiksten. År 1910 övertogs den av sonen Paul. I en uthusbyggnad bedrevs kakelugnstillverkning under ett antal år.
Foto:
Kakelugnsmakarna signerade inte sina verk varför det är svårt att säkert säga vem som är upphovsman till de gamla kakelugnar som i dag finns bevarade runt om i Piteå.
Trots att kakelugnarna inte är signerade kan man ibland ändå gissa sig till vem som var tillverkaren, litet grand beroende på utseendet, dels sett till stil dels sett till reliefer. Det sägs att varje kakelugn har en själ och också en intressant historia.
Tillverkningen av kakelugnar går tillbaka till medeltiden men det dröjde till 1760-talet då den första kakelugnen konstruerades som bestod av ett system av kanaler. I äldre tider gjorde kakelugnsmakaren allt från tillverkning av kakel till uppsättning av kakelugn. På 1800-talet blev arbetet mer specialiserat. Kakelugnsmakaren satte bara upp kakelugnen och kakelugnsfabriker tillverkade själva kakelugnarna. Förr i tiden tillverkades kakel av lera som sedan glaserades
I dag finns nytillverkade kakelugnar att köpa som går relativt snabbt att sätta upp eftersom de endast består av ett fåtal delar. Men de är inga "riktiga" kakelugnar av den typ som tillverkades på 1700- och 1800-talet. Ugnarna av i dag är "klädda" med ett tunt kakel för att se ut som de gjorde förr. Gamla kakelugnar har en glansigare yta. Man kan säga att de nästan skimrar.
Kakelugnsfabrik
För Piteås del kan kakelugnsmakeriet till stor del kopplas ihop med namnen Engstrand och Wiksten, som i några generationer gjorde kakelugnar i Piteå med omnejd
Om kakelugnsmakarna i Piteå finns inte mycket berättat. Oftast inskränker ser sig informationen till dödsannonser, där titlarna oftast angavs.
1884 berättar dock den i Piteå utkommande tidningen Norrbottens-Posten att en kakelugnsfabrik anlagts i Piteå av kakelfabrikanten Alfred Wiksten, för tillverkning av vitglaserade kakelugnar. Alfred Wiksten gick ur tiden 1920.
"De nya brännugnarna, vilka äro runda, har uppförts under ledning av verkmästare Josef Eneman", berättas i tidningen.
Det påpekades också att Uppsalalera skulle användas för tillverkningen och att kakelugnar i den då moderna Majolika-stilen skulle tillverkas.
Några månader, in på det nya året 1885, meddelas att Piteå kakelfabrik kommit igång på allvar. Bolagsmän var Alfred och August Wiksten och som arbetsledare var Josef Eneman anställd. Fabriken på Norrmalm bestod av en modern brännugn i två etager samt en glasyrugn. Där tillverkades helvita kakelugnar men även sådana med mönster eller i färg. Uppsalalera användes för dyrbarare ugnar, men även Piteålera kom till användning, vilka dock bara gjordes vitglaserade.
Ortens lera
Samma år finns en notis i tidningen att Petrus Engstrand hade en äldre kakelugnsfabrik i Piteå, där ugnar gjordes i huvudsak av ortens lera. Det fanns en annons med rekommendationer från Piteåbor. Petrus Engstrand avled 1910.
Vid en genomgång av såväl dödböcker som dödsannonser finns noterat en Johan Engstrand i Piteå. Han hade titeln kakelugnsmakare och torde ha varit den förste i Piteå med den titeln. 1854 finns han med som ledamot i fattigvårdsstyrelsen i Piteå. 1857 noteras att hans änka Barbro Margareta Hortman avlidit i en ålder av 75 år.
Bland de tidiga kakelugnsmakarna finns också Carl Johan Engstrand, död 1866 i en ålder av 54 år.
1858 kan man läsa att kakelugnsmakare Petter Anton Eng-strands hustru Catharina Holmgren avlidit i en ålder av 39 år och efterlämnande två barn, Engstrand gifter om sig året därpå med jungfru Brita Catharina Westberg.
Bland de som 1869 var patrullskyldiga i Piteå, för att hålla koll så att bränder inte uppstod, fanns kakelugnsmakarna A. Wiksten och P. Engstrand
P A Engstrand, verksam som kakelugnsmästare avled den 14 mars 1876 i en ålder av 60 år. Han efterlämnade då maka och fyra barn.
I bevillningsberedningens förslag till inkomstberäkning i Piteå stad för år 1885 finns följande med med hela beräknade inkomsten av arbete och kapital. Här finns för Norrmalm upptaget kakelugnsmakare August Wiksten 700 kronor, kakelugnsmästare Alfred Wiksten 700, kakelugnsmakaregesällen J. A. Hällström, kakelugnsmakarna Petrus Engstrand, 700 och J. A. Engstrand 800. När inkomsten uppgick till 500 men inte 1.200 kronor var 450 kronor fria från bevillning och för inkomster mellan 1.200 och 1.800 lämnades 300 fria från bevillning.
I Norrbottens-Posten i augusti 1900 noteras att kakelugnsmakare August Wiksten försatts i konkurs. August Wiksten, som dog 1903 i en ålder av 61 år, efterlämnade som närmast sörjande en fosterson, sykon och "en trogen tjänarinna"
I januari 1906 berättas att Johan (Johannes) Johansson ämnar idka kakelugnsmakareyrket i Piteå samt att ta hem och försälja kakelugnar och därtill hörande material under firma J. Johansson. Kakelugnsmakare Johansson avled 1942 och var då skriven i Ursviken, Skellefteå.
I raden av kakelugnsmakare finns även Johan Bergman, bosatt i Pitholm och senare med titeln hemmansägare. Han dog 1935.
Bland de sista som utövade yrket i Piteå var Paul Viksten, som dog 1965. Han kom tidigt i murarlärare och betraktades länge som specialist ifråga om uppsättning av kakelugnar. Viksten övergick senare till byggnadsbranschen och var en aktiv person inom Godtemplarorden i Piteå.
Så jobbar vi med nyheter