Elin Grunditz som PT skrev om förra veckan var med om samma sak i början av maj i år. Hon och Ulrica Karlsson har olika syn på många av punkterna från Elina Tenhunens uppsats. Elin Grunditz skulle vilja föda på BB om hon fick välja, även om hon är glad att ha varit med om upplevelsen.
– Det var inte hemskt eller traumatiskt men samtidigt inte jätteroligt, säger hon.
Elin Grunditz tyckte inte att det var bekvämt att föda i bilen.
– Jag låg som en bågsträng, säger hon.
Ulrica Karlsson hade en annan upplevelse.
– Det var inte obekvämt att föda i bilen. Jag satt i baksätet på vår bil, säger Ulrica Karlsson.
Något både Elin Grunditz och Ulrica Karlsson delar är att de inte hann bli oroliga eller rädda i samband med förlossningen.
– Jag hann inte bli rädd, jag hann inte tänka alls, säger Ulrica Karlsson.
– Vi tänkte hela tiden att vi skulle hinna fram då det inte är så långt till Sunderbyn, säger Elin Grunditz.
För Ulrica Karlsson var själva förlossningssmärtan inte stark.
– Det var jättelindrigt med smärtan, säger hon.
Det blev senare när moderkakan skulle födas fram på Sunderbyn som det blev värre.
– Jag tror det gick för lång tid från förlossningen. Moderkakan hade torkat fast och den gjorde mer ont att föda fram än Tilda. Jag fick en massa lustgas och det var jobbigt för min sambo hade inte hunnit dit heller, säger Ulrica Karlsson.
Det var även mentalt påfrestande.
– Jag höll i Tilda hela tiden och det kändes som att hon skulle glida ur händerna på mig. Jag kommer ihåg den känslan väldigt starkt.
För Elin Grunditz pågick förlossningen under en kort tid.
– Först tyckte jag det kändes overkligt att det gjorde så ont. Jag hamnade på maxnivån för smärtan direkt. På ett sätt var det skönt att det gick så snabbt.
Ulrica Karlsson uppskattade också att förlossningen gick snabbt.
– Mina förlossningar innan Tilda föddes tog sjutton respektive fem timmar. Jag kommer ihåg att jag vandrade i korridorerna på sjukhuset. Det gjorde ont längre då, nu var det över så snabbt.
Elin Grunditz och Ulrica Karlsson är båda stolta över förlossningen.
– Det är en väldigt speciell upplevelse. Det är ingen annan än de som själva genomgått en förlossning på väg mot BB som kan förstå vad vi gått igenom, säger Ulrica Karlsson.
De är också eniga om att det finns ett problem med många har långt till sitt närmsta BB.
– Det finns de som har det mycket värre än oss som bor i Piteå. Vi har det bra som kan köra på E4. Sen kan vi ju också välja mellan att åka till Skellefteå eller Sunderbyn, säger Ulrica Karlsson.