Var det bättre förr?

När man uppnått mogen (övermogen) ålder och tänker tillbaka på barn- och ungdomsåren på 30-, 40-, och 50-talen och jämför med nutiden så frapperas man av vilken stor förändring som samhället genomgått och genomgår. Detta gäller minst Lillpite, den by som jag känner till mest eftersom jag bott där de flesta av mina år. Men förhållandena är naturligtvis likartade i övriga byar i landsbygden.

I Lillpite fanns i mitten av 1900-talet 4 affärer, en sportaffär, skoaffär, klädesaffär, 1 kiosk och 2 kaféer. Nu finns en välsorterad affär samt 1 antikaffär med mat- och kaffeservering. Poststation nedlagd 19/6 1976. Telefonväxel, sågverk, biograf, mekanisk verkstad, smedja, två snickerier samt mejeri. Flera taxibilar, bussgarage, godisbil, allt nedlagt. Många skomakare, sömmerskor och damfrisörer, nu ingen.
Den fina kvarnen från 1884-1885 var igång, nu museibyggnad. Omkring 1940 fanns det 108 hushåll i byn som hade kor. I dag finns det åtta jordbrukare och några hästgårdar som brukar jorden och håller det gamla, vackra landskapet öppet.
Jordbruket drivs ju också numera på ett helt annat mera rationellt sätt och mjölkmängden per ko jämfört mot förr är ju mångfalt större. Handmjölkningen, sörjt av ingen, har ersatts av mjölkrobotar och mjölkmaskiner. De långa höhässjorna finns inte längre, har ersatts med mängder av vita plastbalar.

I mitten av 1900-talet fanns det 53 norrbottensgårdar, nu återstår 35, 18 har alltså försvunnit. Antalet rundlogar har minskat från 32 till 14. Av de gamla stenladugårdarna återstår 11, de flesta av dom i orginalskick och ingen används.
Antalet ängslador var 1 117, nu återstår mindre än 100. Det gamla kulturlandskapet är på väg att försvinna eftersom de gamla ladorna är i vägen för de stora moderna lantbruksmaskinerna. Nedanför Gölaberget finns det dock kvar cirka 35 lador någorlunda sammanhängande. Dessa lador restaurerades sommaren 2000 bekostat av medel från länsstyrelsen, Norrbottens Museum och Studieförbundet Vuxenskolan. Projektledare, den mycket kunnige Ingemar Sjölund.
Antalet fäbodor var 53. Av dessa är det stora flertalet bortrivna eller i mycket dåligt skick med undantag för "Hansch" och Bergstedtbodarna som båda är i mycket gott skick. Trafiken på vägarna har också genomgått en stor förändring. Där man förr kunde se höskrindor, gödsellass och dylika ekipage och en och annan bil så är det nu endast motordrivna fordon som trafikerar vägen. Vad som också förändrats är att förr kände man samtliga som bodde i byn men så är inte fallet numera.

Varje by med självaktning hade ett fotbollslag med mer eller mindre duktiga spelare. Vad jag också minns var att de gamla när jag var ung hade stor respekt för myndighetspersoner. Det skulle också ha varit fullständigt otänkbart att ha mössan på sig i en skollokal medan undervisningen pågick.
Fanns naturligtvis ingen tv, utan endast P1 där höjdpunkterna var att lyssna på de en eller två grammofonskivorna med "lättare" musik som spelades mellan klockan 18 och 19. Den övriga musiken bestod mest av klassisk musik vilket inte var så populärt för "vanligt folk". Till sist kan man kostatera att allmänheten fått det mycket bättre materiellt sett, om de sedan är lyckliga är en annan historia.