Vandring i natten

En sömnlös natt gick jag över regnbågens bro. Himlastjärnorna lyste upp mina fötters steg. Gick förbi vintergatan, men där var mycket snö, ogästvänligt och 25 grader kallt. Fortsatte därefter till Orions Bälte, Karlavagnen samt Stora och Lilla björn, som tyvärr vid detta tillfälle ännu låg kvar i sitt ide. Hade även lovat hälsa på hos mångubben, men han lyste med sin frånvaro. På hans ytterdörr fanns ett meddelande "Har åkt till solen på tre veckors semester". Han var nog alldeles slutkörd och utbränd, stackaren. Efter att i miljontals år suttit däruppe och vigt sitt liv för en enda sak, att lysa upp åt oss "jordmänniskor". Sådant tar definitivt på krafterna, så det så.

Tittade på klockan, måste hinna hem innan sena kvällsnyheterna. När jag sent omsider landade här hemma för att mysa i min sköna soffa, så meddelade den allvarlige tv-mannen att NASA borta i USA, där man skickar i väg en massa raketer, under kvällen rapporterat om "främmande himlafenomen". Jo, jo, främmande fenomen, de skulle bara veta, tänkte jag samtidigt som jag tog en bit nybakad sockerkaka.

Nästa gång månen lyser full, de vill säga efter mångubbens välbehövda solsemester, då ska jag berätta för mitt barnbarn, en alldeles sann "god natt-saga". Om den där speciella kvällen, när hennes farfar gick omkring däruppe på den stora färggranna bågen, som kallas för regnbågen. Jag ska hålla mitt lilla näpna barnbarn i handen och för henne, dyrt och heligt intyga att de främmande himlafenomen som gubbarna på NASA upptäckt, i själva verket var hennes kaffesugna farfar som hoppade från en molntopp, rakt ner i husets skorsten. Precis som den där gubben med vitt skägg och röd luva brukar göra den 24 december, varje år. Låter det otroligt?

Som den kloka, lilla flicka mitt barnbarn är, så kommer hon med sin vackra blå ögon att titta på sin sagoberättande farfar och säga "MER!". I så fall ska jag även avslöja att de där fotavtrycken som en gång gjordes året 1969, när den förste mannen, Neil Armstrong kom ner på mångubbens yta, de sopade jag helt sonika bort vid mitt besök. I stället placerade jag dit mina egna, av storlek 41. Så jag hoppas min lilla vän, att du ska förstå att sagan som jag berättat för dig är alldeles ärlig och sann.