Välkommen till ett fördomsfullt helvete!

"Välkommen till Göteborg!" kvittrar en aningen påfrestande dammsugarförsäljare när jag kliver in i Göteborgs största köpcentrum. Har mina aningar om att jag avslöjat min norrländska härkomst när jag klev in i entren med den enorma karta som jag ärligt snott från en hotellreception. Får mig en chock när jag kliver in i folkhavet och inser att alla göteborgare inte alls ser ut som Lasse Brandeby. En kostymklädd kontorsnisse med tillhörande laptopväska väcker mig ur min tillfälliga koma, samtidigt som jag även inser att alla göteborgare inte är fiskare.Vad är detta? Efter tre djupa andetag och ett hårt nyp i armen bestämmer jag mig för att börja röra mig mot mitt mål, en liten udda butik som konstigt nog inte existerar i
Piteås breda och kontinentala butiksutbud.

Sicksackar mellan de luckor i folkhavet som egentligen inte finns och tackar mig själv högt för att jag gick den där kursen i bugg när jag var 9 år gammal på Folkets hus i Munksund. Mitt i mitt trippande mellan vassa armbågar och händer i ansiktet känner jag plötsligt hur det hugger till i min vänstra hälsena. Medan jag ligger på marken och jämrar mig, inser jag att det är pensionären bakom mig som med rullatorn i högsta hugg angripit mig. Trodde inte att glada göteborgare kunde skada andra människor.

Är nära på att utbrista några väl valda censurerade meningar, men mammas ord om att man ska visa respekt mot de äldre ekar högt i skallen. Istället haltar jag upp på mitt friska ben och tackar istället tant för att hon sågat av det jag tidigare kallade hälsena. Linkande och vissa stunder krypande fram på det välpolerade golvet i köpcentrumet går det sakta men säkert mot butiken som jag utan tvekan ska besöka. Väl framme läser jag att det är stängt för inventering, vrålar ut min besvikelse samtidigt som jag omedelbart lämnar denna fiskluktande stad.

Hoppar på första bästa flygbuss utanför köpcentrumet och är nära att gnaga i mig en bit torkat renkött trots att jag är vegetarian, längtan hem till fördomsfria Norrland är stor. Inser på flygbussen när jag sammanfattat min korta vistelse i Göteborg, att lika fördomsfullt som de i södra Sverige tror att vi har isbjörnar istället för hamstrar, har även vi felfria samer en säck med förutfattade meningar i sinnet. Ger busschauffören en rejäl bamsekram när han hälsar mig välkommen åter, klappar han även på axeln samtidigt som jag säger "Otroligt nog så har även jag fördomar, din gamle fiskare"