Monica Goossens, som jobbat med konst hela livet, söker ständigt nya utmaningar och testar nya tekniker. Här tavlor målade på svarta träplattor – med en bordskniv
Hon tar emot i sin sommarateljé ute i den ombyggda ladugården. Här växer oljemålning efter oljemålning fram; små tavlor, stora tavlor och tavlor gjorda i helt andra tekniker.
– Men akvarellerna målar jag mest i ateljén inne i huset och mest på vintern, då det är lite kallt att sitta här ute i ladugården. Ska jag göra det måste jag elda och det är lite bökigt, berättar hon.
Fastigheten, som verkligen inbjuder till kreativitet och skapande, ligger mitt i ett villaområde i Bergsviken men den lantliga känslan finns ändå kvar, kanske tack vare just ladugården och Monicas många odlingar och fantastiska trädgård.
Grönt är verkligen skönt. Trädgården och odlingarna är Monicas andra vattenhål i tillvaron.
– Jo, det är ju mitt andra stora intresse och andningshål, här hämtar jag mycket kraft och inspiration.
Familjen Goossens, Monica och Francis och de tre döttrarna Michelle, Cornelia och Felicia, har bott här "hela livet" och verkligen satt sin prägel på hemmet och gården.
Men tillbaka till konstnärskapet, går det verkligen att leva på att vara konstnär?
– Ja, jag skulle nog inte kunna försörja mig bara på att sälja mina tavlor, det är det nog få förunnat att kunna göra. Då måste man nog vara både stor och känd och ha någon som marknadsför en också tror jag. Däremot kan man nog säga att jag levt på min konstnärliga ådra och min kreativitet, säger Monica.
Det här är den kreativa hörnan i Monica Goossens akvarellatelje på övervåningen i huset. Här jobbar hon mestadels vintertid.
Och kreativ, det både är och har hon alltid varit, vilket lett till olika uppdrag och jobb som hon kunnat försörja sig på vid sidan av det egna skapandet.
– Jag hade min första teckningskurs hos ABF då jag var i 20-årsåldern, sen har jag fortsatt med att teckna porträtt på beställning, jag gjorde väggmålningarna på hotell Christoffer 1988, om du minns det, och 1992 gjorde jag den stora väggmålningen bakom scenen i Storfors folkets hus – med sågen och omgivningarna där som motiv – och den finns ju fortfarande kvar, trots att huset renoverats.
"Här jobbar jag mest på vintern, känner du vad varmt det är nu?" undrar Monica Goossens när vi tittar in i akvarellateljén.
Det är egentligen för varmt för arbete i akvarellateljén, men Monica Goossens passar på att förbättra lite när hon ändå är där.
Goossens har också varit dekoratör på Lindex ett tag, drivit ett projekt för Råd och stöd i landstinget, studerat konst och pedagogik och arbetat som konstlärare vid Framnäs folkhögskola, vilket hon gör än idag.
– Projektet var för människor i personkrets 3, alltså sådana som fått förvärvade hjärnskador och liknande, och det fortsatte jag med i fem år – först i landstingets regi, sedan för olika studieförbund.
"Några" oljefärgstuber bara ...
Detta ledde i sin tur till folkhögskolan, först på numera nedlagda neurolinjen som handledare och bildlärare från 2006 och sedan på sin nuvarande tjänst, som konstlärare, från årsskiftet 2012–2013.
– Det var Margit Mendiant som hade den tjänsten och när hon skulle gå i pension lite tidigt kom hon bara fram till mig och frågade "Vill du ta konsten, Monica?" och jag svarade förstås direkt ja.
Familjen är ett favoritobjekt och många av Goossens tavlor visar olika familjemedlemmar i olika skepnader och miljöer.
I sin egen konst handlar det ofta om familjen som motiv. Mestadels soliga, glada och positiva bilder och minnen men hon har också använt konsten som terapi och bearbetat svåra saker.
– Ja, när Felicia blev påkörd av en berusad bilförare på gården hemma hos dagmamman gjorde jag målningen "2.0 promille", en parafras på en känd målning med en prostituerad kvinna som ligger i en säng och bytte ut henne mot Felicia, med rakat huvud och bandage.
Även dottern Michelles psykiska ohälsa finns med i målningen "Vi går mot ljusare tider" till exempel.
– Jag kan egentligen inte måla då jag inte mår bra, då går jag hellre ut i skogen och tankar energi och kraft, så tunga saker blir ändå skildrade ur en positiv synvinkel, jag försöker alltid att måla in ljus i bilderna, förklarar hon.
Efter en webkurs för Anna Toresdotter målade Monica den lilla tavlan med blå övermålning, men när hon gjorde den i fullformat blev övermålningen vit istället
– Man ska inte låta sig tyngas av allt elände, ha tillit och tro på en ljus framtid.
Monica Goossens har haft många utställningar under årens lopp och bidrar i år med tavlor både på Sommarsalongen i Boden och på konsthallen i Kaleido, hon kommer också att medverka med en stor målning till tavlorna i Södra hamn, där konstkollektivet Ådran fått i uppdrag att göra elva målningar.
Maken Francis Goossens i färd med att hänga tavlor inför utställningen på Juste gallery i Stockholm i mars.
Men roligast av allt 2023 var nog utställningen på Juste Gallery i Stockholm.
På väg till Stockholm. Med hela bilen full av konst. 40 tavlor lyckades paret Goossens få in i sin kombi.
– Vi packade hela bilen full med tavlor och åkte ner, vi kom fram torsdag kväll, hängde hela fredag och så var det vernissage på fredag kväll, hur kul som helst! Det kom massor med utflyttade Piteåbor, vänner och bekanta men också konstintresserade stockholmare, Francis spelade och sjöng och efter ett tag dök David Myhr upp och spelade såklart han också, berättar Goossens och strålar lite extra.
Och så här såg det ut när det var färdighängt. Konstutställningen i Juste gallery lockade många utflyttade Piteåbor, men också helt nya konstintresserade bekantskaper.