Välfärdssamtal vid en pool av skumgummi
Medan våra barn krälar omkring i en pool av skumgummi och suger varandra på tårna pratar jag med en mamma som precis bosatt sig här, hon har flyttat hit från Florida. Till ett nytt land med ett nytt språk. Min flytt är puttigare än så, men vi har samma behov av att låta våra barn glutta på andra barn och att själva prata med vuxna en stund. Hon tycker att open pre-school är "great" och vi hamnar i en diskussion om föräldraledighet.
Hade hon bott kvar i USA hade hon kunnat vara hemma med sin son i tre månader utan att förlora jobbet. Med betalning i två veckor.
Föräldraförsäkringen är förträfflig i Sverige, även om de flesta kan berätta om hur tjorvig och otymplig kolossen försäkringskassan är. Själv loggade jag in på deras hemsida inför första utbetalningen och upptäckte att det stod ett gammalt kontonummer. Trots att jag anmält ny bank och nytt kontonummer två gånger.
Ringde fem telefonsamtal, blev kopplad fyra gånger och fortfarande kunde ingen göra ändringen som till och med stod på blanketten de tittade på under samtalen. Den senaste i raden meddelade att min "kundbild" var låst och att hon inget kunde göra, inte ens hänvisa till någon som kunde.
Till slut visade det sig att en person i Älvsbyn kunde rätta till felet. Men självklart var han inte inne när jag ringde. Och sedan var pussrussinet vaken och behövde mat och ny blöja och uppmärksamhet.
Under en solig förmiddagspromenad stannar jag till och lunchhandlar. Köper med mig en kopp kaffe och pausar på en stenmur. Tittar på folk. Blundar mot solen. Siri sitter i vagnen, nöjd med att vara en stor tjej som också kan spana på omgivningen. Hemi nosar bredvid, nöjd med att upptäcka alla fynd som dyker upp ur snödrivorna så här års.
Då slår det mig - tänk att jag får betalt för det här.
Förra helgen tog vi med Siri på bebisteatern "Voff!" Största behållningen var att se de krypande barnen interagera med skådespelaren. Vår lilla dam var mest intresserad av att äta på sin skinntossa och att prutta.
Barnen satt tillsammans med en förälder på en filt framför scenen, medan den andra föräldern fick ta plats på stolar längre bak. Trots att de flesta bebisar hade med sig två föräldrar var det bara Siri som satt med sin pappa. Resten av fäderna satt på stolar och koncentrerade sig på att fotografera.
På sista kurstillfället av babysimmet dyker den första ensamma pappan upp med sitt barn. Vi är några mammor som varit själva kursen igenom, men när denna pappa dyker upp så oj, oj oj. Det öppnas dörrar, han får bärhjälp, en barnstol materialiseras plötsligt framför honom. Som han får assistans. Oombett. Av mammor som också är ensamma.
Siri tar i alla fall sin "simexamen". Hon kan dyka, åka piggyback och inta simposition. Diplomen delas ut under applåder. Och jag tänker att vi är snabba på att socialisera in våra barn i samhället. Bäst i klassen. Duktigast. Gulligast. Gladast.
Att vara medveten är i alla fall ett steg på vägen. Frågan är bara mot vad.
Så jobbar vi med nyheter