Våldsman får en sista chans

Målsäganden, en ung kvinna i 20-årsåldern, och den åtalade - som också är i dryga 20-årsåldern - hade varit ett par sedan hösten 2008, men haft ett turbulent förhållande med mycket bråk, både verbalt och fysiskt.
Den unga kvinnan berättade inledningsvis om hur hon gradvis förändrats av mannens orimliga svartsjuka och kontrollbehov, de ständiga bråken - och våldet. Hur hon gått från att vara en glad, positiv och tuff tjej till att få sämre och sämre självförtroende och självkänsla, inte våga vara trevlig och prata med andra (och framför allt då inte med män) och rädd för att bli slagen.
Tyst och rädd
Vittnesmål från en annan ung kvinna, som funnits där som vän hela tiden, gav stöd för den bilden. Hon uppgav att målsäganden förändrats radikalt under förhållandet med den åtalade, blivit förtryckt och rädd, tyst och ledsen och inte alls den spralliga tjej hon lärt känna först. Vittnet berättade också om ett tillfälle, när målsäganden var sen till jobbet och inte svarade i telefon; "jag tänkte direkt Herregud, nu har han slagit ihjäl henne", sa hon.
Åklagaren hade tagit fasta på detta och valt att åtala mannen för grov kvinnofridskränkning. Försvaret å sin sida, menade att det inte alls var fråga om detta och att flera av händelserna dessutom aldrig hade hänt. Den åtalade erkände ofredande, skadegörelse och eventuellt olaga hot, ingenting annat.
Han erkände utan omsvep att han var riktigt svartsjuk och att det orsakat många bråk, men svor sig fri från att ha misshandlat kvinnan. Han hävdade också att hennes alkoholbruk varit en bidragande orsak till mycken osämja och att det ytterst hotfulla och aggressiva språk han bland annat använt i ett sms han skickat till henne var del av den jargong de hade emellan sig. Han hävdade också att hon slagit honom vid ett flertal tillfällen och att han då tagit tag i henne eller knuffat undan henne, men aldrig misshandlat henne.
En sista chans
Rätten fann honom dock skyldig på alla punkter och dömde honom för misshandel, ringa misshandel, olaga hot, ofredande och skadegörelse, men bedömde att det inte handlade om grov kvinnofridskränkning. Eftersom mannen med all tydlighet behöver hjälp, fann rätten det lämpligt att inte utdöma fängelse som påföljd, utan ge honom en sista chans.
Mannen dömdes till skyddstillsyn i kombination med ett påverkansprogram för att förändra hans våldsamma beteende, samt 80 timmars samhällstjänst. Han ska också betala offret 16 725 kronor i skadestånd för kränkning, sveda och värk.